Svensk politik borde i större grad fokusera på debatt mellan regering och opposition, skriver PJ Anders Linder i Svenska Dagbladet, Reinfeldt vinner på tvekamp:
Man måste visserligen vara en spin doctor av Bagdad Bob-format för att beskriva dagens Sifomätning som en borgerlig triumf, men avståndet mellan blocken som minskade till 13 procentenheter i april håller sig kvar på samma nivå. Kd går fram från 4,8 till 5,6 procent . . .
Den 1 maj publicerade Aftonbladet en mätning av förtroendet för partiledarna. Där gick det bra för Fredrik Reinfeldt. Jämfört med förra mätningen i december ökade förtroendet för honom med 4 procentenheter till 49 procent. Samtidigt minskade förtroendet för Mona Sahlin från 48 till 42 procent . . . [E]n undersökning som gjorts på uppdrag av pr-byrån Westander [visar att] Fredrik Reinfeldt får 49 procent i stöd, medan Mona Sahlin får nöja sig med 33 procent.
En förklaringen till skillnaden i dessa två sätt att mäta är att i den senare ställs de två alternativen emot varandra, skriver Linder och fortsäter:
Det är just denna valsituation som har saknats i svensk debatt efter maktskiftet 2006. I mer än ett och ett halvt år har det varit spel mot ett mål. Praktiskt taget allt har handlat om att recensera regeringen. Praktiskt taget inget har handlat om att jämföra regeringen och dess politik med vänsteroppositionen och vad den har att erbjuda.
Ja, demokrati är att välja mellan två alternativ som båda svarar på hur de ska hantera framtidens utmaningar. (Andra intressanta bloggar om politik, moderaterna, centern, folkpartiet, kristdemokraterna, alliansen, regeringen)