Helsingborgs Dagblad diskuterar den ranking av Sveriges kommuner som Fokus gjort när det gäller arbetslöshet och integration, Labyrinten till jobb och gemenskap:
Hade Sverige fungerat som Värnamobygden, hade vi inte haft något invandringsproblem, enligt Fokus. Här finns i praktiken ingen arbetslöshet, trots stor andel utlandsfödda. Förklaringen tycks vara de många nätverken – frikyrkorna, Rotary, idrottsföreningarna – som katalysatorer till arbete.
I näraliggande Gnosjö har man i folkmun döpt en gata som kantas av villor med vietnamesiska familjer till Ho Chi Minh-leden. Man flyttar till Gnosjö för att skaffa egen villa.
– Flyktingen måste tidigt kunna se en framtidsbild av sig själv, som yrkesarbetare och familjeförsörjare, säger nestorn Sven-Åke Falkeby.
Men många kommuner, som Botkyrka, svamlar om att det viktigaste är att invandrare blir vänligt bemötta och lyssnade till. Att man lever på bidrag gör inte så mycket, tycks man mena. Här ser vi en avgörande förklaring till den misslyckade integrationen. Inte i något samhälle kan man bli en accepterad del, om man inte först ser till att bidra till det genom arbete och uppoffringar. Att vara parasit och samtidigt bli integrerad har aldrig varit möjligt i någon civilisation i mänsklighetens historia. Det fungerar inte här och nu heller. (Andra intressanta bloggar om politik, assimilering, integration, arbetskraftsinvandring, integrationspolitik)