Visst kan man ha synpunkter på att staten ska driva kampanjer om historien, genom exempelvis ”Forum för levande historia”. Men det är synnerligen talande att akademiker på universitet och högskolor reagerar först när kommunismen börjar granskas. Så som de gjorde igår på DN-Debatt. Varför först nu!? Göteborgs-Posten har svaret i ledaren Förtig inte den röda terrorn:
Men varför är upplysning om kommunismens illdåd så mycket mer provocerande för forskarsamhället än upplysning om nazismens förbrytelser? Tiden har haft sin gång. Nazismen är död. De svenska forskare som hade ett förflutet av ungdomligt oförstånd i nazistiska rörelser är det också. Men kommunismen är inte död. Terrorn pågår. Och på svenska universitet finns inte så få forskare som i ett svunnet studentliv viftat med Maos lilla röda och trosvisst förklarat att den som vill göra omelett först måste knäcka några ägg.
Exakt. Därför är det utmärkt att vi fått det avslöjat hur dominerande kommunistiska och socialistiska perspektiv fortfarande är i svenska universitetskretsar. När ska regeringen göra något åt det? Det statliga utbildningsväsendets syfte är väl inte vara en förvaringsplats för övervintrade vänsteraktivister? (Andra intressanta bloggar om politik, forum, kommunism, regeringen, historia)