Oppositionsledaren Mona Sahlin talade klartext om det socialdemokratiska partiets kris när hon besökte fackförbundet Unionen i Göteborg, rapporterar Helsingborgs Dagblad i ledaren När underlaget hotas.
Partiet tappade 19.000 medlemmar förra året. Och ungdomsförbundet SSU är mindre än flera borgerliga partiers ungdomsförbund efter åratal av inre strider och fusk med statliga bidrag. Så mycket rörelse är det inte kvar i arbetarrörelsen. Mona Sahlin sa:
– Fortsätter utvecklingen finns inte det här partiet om tio–femton år.
– Problemet för samtliga politiska partier kan belysas med att pensionärernas riksorganisation har fler medlemmar än samtliga partier tillsammans, sade Sahlin som slår fast att svårigheterna med medlemsrekryteringen och åldersstrukturen är ett faktum.
– Bara det att jag själv tillhör de yngre i partiet säger en hel del, sade den 51-åriga partiledaren enligt Göteborgs Posten.
Det är en paradox att partierna fungerar allt sämre trots de genom svenska valsystemet har tagit en enorm makt bort från väljarna. Svensk politik är mer toppstyrd än i de flesta länder. Se bara på USA: där pågår intensiva och vitala kampanjer och stort engagemang skapas i väljarkåren — kring valet av respektive partis främsta representant. I Sverige avgörs vem som blir statsministerkandidater av något hundratal ombud på en sluten partistämma. Väljarna har inga som helst möljligheter att påverka vilka som står mot varandra i valet 2010. Det avgör en liten, liten maktelit inom respektive partier.
Trots denna makt — eller kanske just därför att partierna tagit makten från medborgarna — förmår inte de svenska partierna att engagera. De har blivit någon sorts sekter. Ett sjukt ryggdunkande där inkompetens inte är något problem, utan ofta en tillgång när partiledningen ska tillsätta personer som lydigt genomför ledningens diktat snarare än tänker själv.
Ska svensk demokrati överleva på sikt måste medborgarna involveras mer och tidigare i valprocessen. Väljarna måste få makt över vilka personer som väljs. Bäst är naturligtvis att återgå till majoritetsval i enmansvalkretsar, det Sverige hade fram till 1911. Då skulle banden mellan väljarna och de valda stärkas, och de valda skulle vara tvingade att behålla kontakten med sitt väljarunderlag, något dagens politiker högaktningsfullt kan skita i. Utom under några månaders valrörelse vart fjärde år. Det är inte demokrati. (Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, direkt demokrati, majoritetsval, enmansvalkretsar, personval)