Här återger jag ett utdrag ur en mejlväxling jag haft med en TV-tittare som såg mig i SVT Debatt i torsdags (via länken kan du se programmet), då det blev en känsloladdad diskussion om vad vi ska göra med grova våldsbrottslingar.
Mejlväxlingen återges här eftersom den ger en god och pedagogisk inblick i var skiljelinjen går mellan å ena sidan oss som vill se snabba, hårda konsekvenser på brott för att inpränta normer om vad som är rätt och fel, och å andra sidan dem som menar att straff inte har någon effekt eftersom människor inte har en fri vilja utan agerar på impulser.
Inte är det underligt att kriminalpolitiken gått åt skogen de senaste 30 åren, för de synpunkter Thomas här har är representativa för dem som helt dominerar kriminalvård, polis, socialtjänst, psykiatri, kriminologi och framför allt inom alla Sveriges riksdagspartier. Ingen politiker vågar stå upp för moralen om rätt och fel, om straff och botgöring, och om försoning. Läs och förfäras!
Thomas: Ditt sätt att argumentera i debatt vittnar om en mycket, mycket svag begåvning. Någon borde säga till att du inte bör göra bort dig i TV, det är faktiskt ganska tragiskt.
Jag: Jaha, och vad är en ”begåvad” ståndpunkt, då?
Thomas: Allt som din stolsgranne Mattias Hagberg sa var mycket begåvat, ingenting behöver läggas till där. Jag tittade just på internet igen, han var mycket klarsynt och rationell.
Jag: Ja, jag skulle vilja höra vad du sagt om det begåvade i detta om en son eller dotter till dig mördades av en person som dödat tidigare. Självklart skulle du krama om honom och tacka honom, eller? Du och Hagberg lever inte verkligheten.
Thomas: Bara för att man vill se saker ur ett större perspektiv innebär inte att man tycker att våldsbrott är bra. Jag tycker också att det som hänt är vidrigt och avskyvärt, och när jag är på det humöret kan jag tycka att dödsstraff bör införas. Men när jag sansar mig och TÄNKER så inser jag att verkligheten är lite mer komplicerad.
Du säger att alla människor har en fri vilja. Detta är något som på en mer filosofisk nivå inte stämmer, men det kan vi lämna därhän nu (läs Daniel Wegner). . . [D]et blir då helt orimligt att kräva ansvar för deras handlingar.
Jag: Om vi ska göra Monte Python-skets av det här så menar ju jag att du inte TÄNKER. Är du medveten om att det demokratiska styrelseskicket, med rötter i antikens Grekland bygger på den fundamenala slutsatsen att människor har fri vilja? Om människor inte har det, kan inte demokrati fungera. För folk utan vilja kan naturligtvis inte avgöra en stats framtid. Du tar alltså avstånd från demokratin?
Ditt resonemang ger också alla krigsförbrytare som dömdes i Nürnberg alibi — de lydde ju bara order! Inte kunde man räkna med att de hade en fri vilja…
Thomas: Egentligen är det meningslöst att diskutera detta, Wegner smular sönder idén om den fria viljan ganska slutgiltigt. Men eftersom vi har en upplevelse av att vi har en fri vilja måste vi agera SOM OM vi har en fri vilja. Det är en nyttig illusion som på många sätt underlättar umgänget mellan människor, men det är likväl en illusion och när man diskuterar sådant som brott och straff kan man inte kosta på sig att utgå från en illusion … Bland alla dåliga styrelsesätt är demokratin det minst dåliga, även om det fortfarande inte är bra.
Jag: Om fria viljan bara är en illusion måste slutsatsen bli att vi kan skjuta mördarna på samma sätt som vi avlivar björnar som angriper människor. Jag menar att den fundamentala skillnaden mellan djur och människor är just att vi har en fri vilja. Det är den som ger oss människovärde till skillnad från djur.
Huvudåklagaren i Nürnberg sa i inledningen till rättegången att skillnaden mellan detta industriella mördande och en naturkatastrof är just att det utförts av fria människor. Ser du förintelsen som en naturkatastof?
Thomas: Människor är också djur. Jag beklagar om du blir ledsen av denna tanke, men så är det. Skillnaden mellan människor och djur är att vi har ett rikare inre liv än djuren, vi kan reagera på våra inre upplevelser på samma sätt som på yttre stimuli. Men ytterst styrs vi precis som djuren av våra instinkter . . . Moralfilosofiskt är jag utilitarist, dvs man bör handla så att ”mängden lycka i världen” maximeras. Och mängden lycka i världen maximeras inte med dödsstraff.
Ur ett större perspektiv är [förintelsen] absolut en naturkatastrof.
Jag: Skillnaden mellan människor och djur är just vår förmåga att göra moraliska beslut, byggd på fri vilja. Om denna skillnad inte finns, upphör skälet till rättsskipning — som ju är en moraliskt grundad institution sedan antikens Grekland och via den romerska rätten utvecklad till dagens rättsystem. Och rättsskipning bygger på att man kan sona sina brott, att botgöring är möjlig. Det förutsätter att människan har moral, fri vilja och kan styra sina handlingar.
Om allt detta saknas, då finns det inget underlag för botgöring. Då är nackskott det enda logiska. Den individ som likt Eklund har instinkten att döda, måste då bort på samma sätt som den björn som attackerar människor. . .
Jag menar att betraktelsesättet att se fri vilja som en illusion ger ett brutalt samhälle. Där finns inget utrymme för försoning och botgöring. Det blir anarki och den starkes rätt. Eller nackskott för de som har fel instinkt. Du kan inte radera ut moralen utan att rasera vår civilisation.
Thomas: Nu tänker du galet som alltid. Visst ändras synen på rättskipning om man anser att vi inte har en fri vilja, men nackskott blir inte det logiska. . . Den viktigaste konsekvensen för brott och straff är att man istället för att ha tanken med att sona sitt brott i fokus istället lägger rehabilitering och återanpassning i fokus. Sen finns det fall där det inte går att rehabilitera, då får man istället skydda omgivningen från dem, antingen genom att ha dem boende på rättspsyk eller att rättspsyk håller bra koll på dem.
Jag: Var ärlig nu! Ur ett utilitaristiskt perspektiv skapar Anders Eklund, Quick och andra seriemördare betydligt mycket mer olycka än de skapar lycka. Samhället som helhet skulle må bättre om de fick nackskott och försvann. Du måste ju löpa linan ut på din filosofiska grundsats! Varför stannar du halvvägs? Det kan du bara göra om du, trots allt, har en moralisk dimension som sätter gränser för din utilitarism.
Thomas: Vad som framför allt sker är den typ av svart-vita tänkande som du är väldigt bra på att ge uttryck för, och verkar helt omedveten om att du ger uttryck för (att det finns onda och goda människor, ingenting däremellan, och de onda skall straffas hårt och snabbt) ökar och sprids, vilket skapar en mer olycklig värld. Jag kanske skall passa på att nämna att svart-vitt tänkande av den typ som du ger uttryck för är väldigt vanligt bland alla typer av patienter inom psykiatrin, vilket gör mig lite fundersam….
Jag: Ojojoj, det är ju inte svart-vitt att utmåla motståndare till den egna ståndpunkten som psyksjuka! Inte alls. Och att jag skulle ha en svart-vit filosofi kan bara den som inte läst mina inlägg hävda. När man botgjort sitt straff finns möjlighet till försoning i min värld. Medan i din värld finns en social elit — övermänniskor till vilka du naturligtvis anser dig själv tillhöra — och det patrask som inte kan göra egna val utan ska vårdas av er som tillhör övermänniskorna.
– – –
Och till övermänniskorna räknas, naturligtvis, alla de yrkeskategorier jag i inledningen räknade upp. Det ligger en social elitism bakom den förda kriminalpolitiken, där politiker och socialstatsfolk ser sig som svenska folkets överförmyndare. För mig är detta ett brott mot hela den demokratiska tanken, mot en jämlik människosyn. Aktuell läsning: SVD, SVD, SVD, SVD (Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, fängelse, fängelse,JO, Kungsholmsmordet, Engla, Rödeby)