Ett av Alliansregeringens första beslut var att lägga ner de 21 länsarbetsnämnderna. Vi var många som jublade över den signalen — nu äntligen skulle detta byråkratiska och socialdemokratiska träsk rensas upp. Men efter den inledande trumpetsignalen har offensiven kommit av sig, och om man får tro Borås Tidning efter arbetsmarknadsministerns besök på orten är det nu tillbaka i de gamla hjulspåren, statlig byråkrati framför privat energi. I ledaren Littorin uppmuntrar inte privata aktörer skriver tidningen:
[N]är det gäller frågan om samarbete med privata arbetsförmedlingar så är han ändå märkligt tveksam. SACO-samarbetet Akademikerförmedlingen skall inte få några statliga bidrag. I somras uttryckte Littorin dessutom stor skepsis till det trevande samarbetet med privata bemanningsföretag. Trots att Manpower kan uppvisa siffror på antalet förmedlade jobb som Af bara kan drömma om vill han lägga ner samarbetsprojekten . . . de privata aktörerna skall inte släppas in.
Det är en sak att försöka hålla sig väl med fackföreningsrörelsen. Det har valtaktiska poänger. Men jag ser ingen som helst logik i att motarbeta mångfald när det gäller att skapa ökad flexibilitet, tillgänglighet och rörlighet i förmedlingen av anställningar på arbetsmarknaden.
Varför tappar Alliansen tempo? Varför återgår man till grå socialdemokratisk politik? Jag begriper inte vad regeringen håller på med. Än en gång demonstrerar Alliansregeringen att man inte förmår tala ur skägget.
Sluta mumla! Tala klartext! Vad pysslar ni med!? (Andra intressanta bloggar om politik, alliansen, regeringen, arbete, jobb, utanförskap, Littorin)