I Washington Post visar Charles Krauthammer att det finns ett drag av falskhet i Barack Obamas karaktär, Obama’s ’Distractions’?:
Obamaanhängare är ännu mer uppjagade över debatten om amerikanska flaggan som kavajnål. Själv har jag aldrig burit någon. Huruvida man gör det eller inte är totalt likgiltigt för mig. Men uppenbarligen inte för Obama. Han har intagit tre olika uppfattningar om flagga på rockslaget. Efter 11 september började han sätta på sig en sådan nål. Vid ett senare tillfälle slutade han bära den. Och han förklarade varför: eftersom den ”blivit ett substitut för, tror jag, sann patriotism, vilket är att säga sin mening i viktiga frågor om vår nationella säkerhet”.
Bortsett från den självförhärligande dumheten i uttalandet — som om det i USA av alla länder skulle finnas någon fara eller signalera någon sorts mod i att uttrycka sin mening — innebär uttalandet att han själv gör nålbärandet till en politisk fråga. För Obamas anhängare att nu protestera mot att frågor ställs om nålbärandet till Obama, är en fin mix av cynism och självrättfärdigande.
Men Obama måste försöka utmåla sådana frågor som onödiga distraherande faktorer eftersom de allvarligt skadar hans kandidatur.
Den här typen av små frågor, som varför Obama började bära flaggan (opportunism?), varför han slutade (vädja till vänstern?) och varför han inte vill tala om det (svag och ombytlig karaktär?), ger inblick i vem Barack Obama är som person. Särskilt att han anser det orättfärdigt att fråga honom varför han ändrat sig, tycker jag ger en klar signal om hur arrogant den här mannen är.
Han vill inte erkänna sin ombytlighet, kanske inte ens för sig själv. Det tyder på omognad. En oförmåga att förstå konsekvenserna av sina handlingar. Det är karaktärsdrag som har synnerligen viktiga konsekvenser för en president i Vita huset. (Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, McCain, Obama, Clinton)