Känsloladdat i studion

När skådespelaren och regissören Jan Jönsson uttryckte mer sympati för mördarna än för dem de förstört livet för, då kunde jag inte vänta på min tur i kvällens SVT Debatt. Det är något grundläggande fel i samhällsmoralen när det på något sätt är mest legitimt och behjärtansvärt att tycka synd om dem som utfört grova våldsbrott.
Och jag vet inte om jag hann balansera min ilska över denna obalans, för min poäng är att snabbare och hårdare konsekvenser på brottsliga gärningar, särskilt våldsbrott, innebär att den kriminella ”karriären” kan brytas innan den blivit riktigt allvarlig. I ett sådant samhälle skulle det i medvetandet hos alla finnas normerna om att rätt och fel är på riktigt. Då skulle gränsen bli tydlig, och steget över från rätt till fel bli så mycket större.
Jag är övertygad om att sådana tydliga samhällsnormer är särskilt viktiga för dem som idag hamnar i kriminalitet. De flesta vet ändå, men för vissa är en klar gränssättningen deras sista chans att tänka efter före. Och, ja, jag betraktar alla som människor och därför en fri egen vilja. Varje människa kan fatta beslut.
Det är dom som säger att brottslingar inte kontrollerar sina handlingar som reducerar dem till djur. Och det flum som kallas kriminalvård signalerar till förbrytarna att de är djur, att de inte rår för det de gör eftersom det är så synd om dem. Det är dagens politik som gör våldsverkarna till djur. Det är denna syn vi måste göra upp med. För djur agerar uteslutande på instinkt. Och djur, som någon skriver i SVT chatten, skjuts om de angriper människor.
Kriminella ska alltså betraktas som människor med ansvar för sina handlingar. Och för de brott de begår krävs botgöring. De ska genom straffet sona sina kriminella handlingar. Det är så rättvisa skipas.
Sedan kan man alltid kombinera straff med vård och insatser av olika slag. Men vi måste sluta blanda samman rättsskipning och vård. Och om vi får snabba och hårda straff kan brottslingen också i de flesta fall uppnå försoning. Det kräver att man erkänner att man handlat fel och förstår och accepterar att man ska avtjäna straff för det man gjort. Då finns goda chanser för återrehabilitering. Däremot är dagens system, där man tycker synd om och ursäktar kriminellas beteende, en moralisk fribiljett till att begå nya brott.  (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Rulla till toppen