I Östgöta Correspondenten recenseras en ny bok på ledarsidan, Svenskarna – världens mest curlade folk:
Ann Heberlein har lackat ur på den så kallade nånannanismen. Hon är doktor i teologi och etikforskare vid Lunds universitet och i boken “Det var inte mitt fel” går hon till hårt angrepp mot den svenska massflykten från ansvar och skuld. Hon angriper också alla de i och för sig välmenande människor som möjliggör flykten, de som bryr sig mer om dem som beter sig illa än dem som sköter sig.
Ja, det är dags att fokusera på den majoritet av hederligt och hårt arbetande medborgare som håller det här landet under armarna. Det är ju i grunden här striden mellan höger och vänster står.
De senare vill belöna dem som missköter sig, dem som inte tar ansvar och ständigt ser sig som offer för någon annans istället för att ta ansvar för sitt eget liv. Denna politik dominerar i dag så totalt att inte ens borgerliga politiker vågar i klartext utmana mentaliteten, som jag kallat svaghetens moral.
Vi ser små steg i konkret politik från Alliansens sida bort från att direkt belöna lathet och oansvarighet. Denna arbetslinje väcker enorm indignation från vänster. Och de får dominera samhällsdebatten eftersom borgerligheten inte talar om varför man gör de här små, marginella förändringarna i a-kassa och socialförsäkringar. Man hukar och talar om ekonomisk effektivitet.
När ska de borgerliga partierna börja tala om att de som arbetar och sliter är VÄRDA sina inkomster? När ska man i debatten med vänstern säga att de som är aktiva ska belönas på alla sätt, inte minst genom sänkta skatter, därför att det är moraliskt RÄTT att de får mer att röra sig med?
Jag är övertygad om att en klar majoritet av svenska folket ställer upp på dessa “högervärderingar”, långt in i den socialdemokratiska väljarkåren. För de blir inte höger om vi rör oss på det moraliska planet. Om vi börjar med moralen, istället för med ekonomi, skulle enigheten i Sverige bli mycket större. De som parasiterar på systemen är i klar minoritet. Men de har medievänstern på sin sida, och de får oavbrutet förmedla sitt gnäll i alla kanaler och i alla spalter.
Men de gamla mediernas makt eroderar i takt med att nya vägar öppnar sig i kontakten mellan politiker och väljare. Politikerna bör skita i medievänsterns indignation. Rikta er till folket direkt genom alla nya tekniska möjligheter och kanaler! Men då måste ni ha ett sunt och utpräglat moraliskt budskap, inte bara urvattnade kopior av Alva Myrdals förmyndarideologi. (Andra intressanta bloggar om politik, bidrag, bidragskultur, arbetsmoral, skatt, ekonomi)