Ett paradoxalt resultat av att presidentnomineringen inom demokratiska partiet i USA står mellan en vit kvinna och en svart man är att vita män blivit viktigare än på länge. Hillary Clinton engagerar kvinnorna och Barack Obama minoritetsgrupper. De som står utan kandidat byggd på samma identitet som dem själva är vita män. Det rapporterar Washington Post i White Male Vote Especially Critical.
Själv tycker jag den här identitetspolitiken strider mot demokratins grundfundamenta. En väljare ska inte rösta på den som har samma hudfärg eller samma kön som en själv, utan på den kandidat som står för samma värderingar som en själv. Alla kvinnor har inte samma politiska åsikter, lika lite som alla med en viss etnisk eller religiös bakgrund tycker lika om hur politik ska utövas.
Den här fokuseringen på yttre faktorer skadar demokratin och det som är demokratins definition av medborgare. Politik handlar om vilka värderingar som ska styra staten och dess relation med alla medborgare, inte om att ge den ena eller den andra gruppen förmånder på andra gruppers bekostnad.
Om detta får fortsätta kommer vi att få ett stamsamhälle (tribal society) där olika grupper ställs mot varandra, istället för att vi som enskilda medborgare behandlas lika inför staten. Demokatin reduceras till att avgöra vilken gruppering som är starkas och som kan köra över andra genom att ta kontroll över staten och dess ordningsmakt. Den här utvecklingen står i strid med demokratins värderingar, urholkar det fria samhället och reducerar västvärldens samhället till samma kaos som råder i många u-länder i dag där stamkrig hindrar utveckling.
Vi måste bryta med denna “identitetspolitik”, sluta se till folks yttre, för att fokusera på värderingar och politiska idéer. (Andra intressanta bloggar om politik, USA, idédebatt, samhälle, demokrati)