Det är ju i och för sig intressant och tankeväckande att en tidigare socialdemokratisk partiledare säger “Jag beundrar de amerikanska valrörelserna”. I USA är det ju väljarna — inte partietablissemangen — som utser partiernas presidentkandidater. Det är som om väljarna utsåg statsministerkandidater i Sverige. USA har ett sååå otroligt mycket mer demokratiskt valsystem än vårt land. Hos oss är det ju små eliter som bestämmer nästan allt.
Men Carlsson kan inte amerikansk politik. När han ska exemplifiera presidentens betydelse säger han att Al Gore “säkert skrivit på Kyotoprotokollet”. Problemet är bara att presidenten inte sitter på den avgörande makten när det gäller att ratificera internationella avtal. Det gör senaten, och Bill Clinton försökte få Kyoto ratifierat men misslyckades. Det krävs 60 senatorer, en majoritet som varken fanns före Bush eller under Bush.
Men det är inte bara Ingvar Carlsson som missuppfattar presidentens makt i inrikespolitiken. Svenska journalister begriper ofta ännu mindre. Som Britt-Marie Mattsson i Göteborgs-Posten som tror att presidenten kan beordra skolbussar att evakuera folk i New Orleans efter en orkan. Att översätta svensk enhetsstat på en 30 gånger större federal stat är inte särskilt smart… (Andra intressanta bloggar om USA)