På nyhetsplats beskrivs aldrig bakgrunden till våldet på gränsen mellan Israel och Gaza, men Sydsvenskan gör idag en god sammanfattning, Återvändsgränd i Gaza:
Den upptrappning av konflikten mellan Israel och Hamas som världen nu ser var – som situationen utvecklats – förmodligen oundviklig. Sedan 2001 har palestinska grupper i Gaza avfyrat omkring 2400 raketer och 2500 granater mot södra Israel.
Efter att Israel lämnat Gaza 2005 ökade antalet attacker från drygt 400 till över 1600 år 2007 – i genomsnitt mer än fyra om dagen. Omkring 25 israeler har mist livet och långt över 600 har skadats fysiskt . . .
Beskjutningen kan inte gärna beskrivas som något annat än ren terror riktad mot den israeliska civilbefolkningen, en terror som är på väg att lamslå och omöjliggöra allt normalt liv i södra Israel. Vad utgör – i detta perspektiv och förutsatt att Israel har rätt att försvara sig – en lagom och ”proportionell” våldsanvändning?
Och den som följt utvecklingen i området vet också att våldshandlingarna från palestinsk sida alltid trappas upp så fort något fredsinitiativ försöker få slut på kriget. Denna gång var det fredsförhandlingarna som inleddes i Annapolis som ”riskerade” att leda till fred — därför trappade Hamas upp attackerna mot Israel. Förmodligen på Irans order. (Andra intressanta bloggar om politik, Mellanöstern, islam, rasism, islamofobi)