Det konservativa partiets ledare i Storbritannien David Cameron höll nyss ett linjetal på partiets vårkonferens, Yes, we can get the change we really want.
Till stora delar använder Cameron den retorik och det tonfall som Fredrik Reinfeldt använde i valrörelsen 2006. Cameron talar om hur det egna partiet förändrats, om hur socialt ansvar är centralt och om hur viktiga välfärdstjänsterna är för människor. Han talade också om ambitionen att få de fem miljoner som lever på bidrag i arbete, så att ”vi får ett Storbritannien i arbete igen”. Läs: arbetslinjen.
Cameron nämner också Sverige i talet:
Jag har varit i Sverige och sett hur man, genom att låter nya skolor starta med offentlig finansisering och ge föräldrarna valfrihet, kan släppa lös innovationer och färbättra kvaliteten. Vi kan göra samma sak här hemma, om vi bara byter [regering].
Men Cameron gjorde något som Reinfeldt inte gör: Cameron talade om hur viktig familjen är som institution i samhället, när det gäller att minska sociala problem och skapa ökad trygghet.
Här har ju faktiskt kristdemokraterna i Sverige något att lära av Camerons parti. Det är sorgligt att inget av de borgerliga partierna i Sverige talar lika tydligt om det civila samhällets roll framför staten, så som Camoeron gjorde idag, när han sa:
Socicaldemokratin tror på staten. Vi tror på samhället. Deras vision är att bygga uppifrån och ner. Vår är att bygga underifrån och upp. Och det för mig tillbaka till familjerna. Om man tror på samhället, inte på staten, betyder det att man tror att den verkliga förändringen kommer underifrån, och då är stärkta familjer helt enkelt den viktigaste inriktningen man kan ha i politiken.
Och Cameron talar inte bara om kärnfamiljen, utan inkluderar ensamstående med barn och andra, i sitt familjebegrepp. Jag tycker att kristdemokraterna i Sverige starkare borde betona denna sida av borgerliga värderingar. Det skulle ge kristdemokraterna en starkare profil inför valet 2010. (Andra intressanta bloggar om politik, alliansen,
regeringen, Hägglund, Reinfeldt)