I magasinet Neo intervjuas (dock ej online) bland annat den förut vänsterintellektuelle Christopher Hitchens, främst om religion men också om valet i USA. Hitchens får frågan vad han tycker om republikanen McCain, och svarar:
— John McCain lever upp till ungefär tre av kriterierna för storhet (greatness) vilket är en term som vi inte klarar oss utan. Som vietnamesisk krigsfånge bevisade han sin karaktär, och dessutom sin humor. Det är inte illa. Den andra kvalifikationen, som ibland kan gå överstyr, är att han är beredd att gå emot sitt eget parti. Hans kritiker tycker att han gör det för ofta, att det blivit en fetish. De kanske har rätt, men han imonerade i Irakfrågan. Han var mer kritisk än jag, exempelvis, i kritiken av partikamrater som Rumsfeld, och mot brotten som begicks i Abu Ghraib och Guantanamo. Det imponerade på mig.
— När president Clinton till sist bestämde att vi måste göra något åt Milosevic – något han gjorde mycket motvilligt och inkompetent – var hela den republikanska högern emot. För dem var det en fråga om partitaktik. McCain gick emot dem och sade att de var tvungna att stödja presidenten i detta. De sakerna får mig att tycka om honom.
Ett typiskt intensivt, konkret och informativt porträtt a la Hitchens. (Andra intressanta bloggar om USA, McCain)