Inte var dag ser man att Byråkratsverige säger några sanningens ord om hur illa det svenska sjukvårdssystemet faktiskt fungerar. I Sydsvenska Dagbladet tar man upp nya rapporteb Uppföljning av den nationella vårdgarantin från Socialstyrelsen och skriver i ledaren Gapen i vården:
Men faktum är att Socialstyrelsen i stort ger Hägglund rätt. De många extra statliga miljoner som landsting och regioner fått för att korta vårdköerna har inte hjälpt. Kanske helt enkelt därför att det inte främst handlar om resursbrist. Socialstyrelsen skriver om ”bristande vilja att prioritera tillgänglighetsfrågor” och ”tröghet i landstingsorganisationerna, som beror på djupt rotade kulturer och attityder”. Myndigheten efterlyser tydligare styrning på alla nivåer.
Nu är väl ”tydlgare styrning” inte direkt rätt lösning. Det låter som att fler byråkrater ska anställas för att kunna skicka fler papper mellan sig, medan patienterna dör i väntan på att sjukvården ska få tid att behandla.
Rätt svar är ju att resurserna knyts till patienterna. Inga pengar till byråkrater. Om vi som kunder inte får svar när vi ringer eller inte möts av expedit i butik, då byter vi till någon annan där vi får service. Så ska det naturligtvis vara i vården också. De enheter som inte sätter patienterna först ska förlora sina inkomst. Det är bara så man kan få fart på organisationer – inklusive sjukvård.
Jag minns när en hockeyspelare från Sovjetunionen första gången släpptes ut för att spela i klubblag utomlands. Han intervjuades i SVT någongång 1985. Detta var en stor händelse: en ryss fick lämna kommunistdiktaturen! På sportjournalistens fråga vad han tyckte var den största skillnaden, svarade han: ”Expediterna i butikerna är så vänliga”.
Så svarar en kommunist van vid timslånga köer när han hamnat i marknadsekonomi där expediter vet att kunden betalar lönen. I svensk sjukvård gäller ännu det sovjetiska kösystemet. Se mer i Ingen söker vård i onödan och Patienternas efterfrågan feltolkas. (Andra intressanta bloggar om politik)