Winston Churchill fyllde 77 år en månad efter det att han lett konservativa partiet till seger i parlamentsvalet 1951. Han var sedan premiärminister i nära fyra år.
Centerpartiets ordförande Gunnar Hedlund gjorde sitt bästa riksdagsval 1970 då han fyllt 70 år – centerpartiet blev största borgerliga parti och Olof Palme, som kände statsministerposten sitta löst, sa i valrörelsen att arbetarrörelsen “ska ta itu med” Hedlund.
Nu — flera årtionden senare, när medellivslängden ökat betydligt — står John McCain på tur att kunna bli USA:s näste president. Han fyller 72 under valrörelsen. Skulle det kunna hända i Sverige?
“Knappast”, svarar Eric Erfors i Expressen och diskuterar hur ålderssegregerat Sverige är, Gammal är äldst:
Vår politiska kultur är definitivt annorlunda än den amerikanska. Det gäller också synen på äldre i arbetslivet.
Jag skulle gärna vilja ha fler äldre – och yngre – politiker i de politiska församlingarna så att åldersspridningen blev större … Vad man än tycker om John McCains politik så finns det ett viktigt budskap i hans framgångsrika kandidatur.
Ja, det är ett fattigdomsbevis att vårt land blivit så ålderssegregerat. Så fort man kommer utomlands ser man hur äldre är en del av gemenskapen på ett mycket naturligare sätt än hos oss. Här umgås vi inte över generationerna på samma otvungna sätt.
Jag ger välfärdsstaten skulden. Vi har fått lära oss att det är staten som är ansvarig, inte vi själva i sökandet efter praktiska lösningar i civilsamhället. Det har gjort att kontakterna mellan generationerna tömts på sitt innehåll.
Och segregeringen avspeglas naturligtvis i politiken, där medelålders gärna vill förgylla möteslokalerna med lite snälla ungdomar som man tror sig kunna kontrollera, men inte ha med några äldre som har större erfarenhet och vidare perspektiv.
Ett annat skäl till att politiker kan fortsätta högre upp i åldrarna i USA är att man har personval. De politiker som är populära väljer medborgarna om, och om och om igen. Ju mer erfarenhet och fler valrörelser en politiker deltar i, desto vidare blir kontaktnäten som stärker banden till väljarkåren. Inget parti i USA har makt att avsätta en folkkär politiker, bara väljarna kan. Och de populära blir återvalda så länge de själva vill och kan. Senator Strom Thurmond från Sydkarolina avgick först sedan han fyllt 100 år. (Andra intressanta bloggar om politik, McCain)