Författaren och debattören Per Kågeson skriver i debattartikeln Nu går jag ur s:
Mona Sahlin och Thomas Östros skriver på DN Debatt 1/2: ”Vi tolererar inte regeringens avvikelser från arbetslinjen. Vårdnadsbidraget måste avskaffas.” Språkbruket påminner i sin grovhet om sektvänsterns. Inget utrymme för nyanser eller dialog.
Sahlin och Östros blundar för att små barn är individer och att en del av dem inte mår bra av en tidig dagisdebut. Exempelvis kan det ta för tidigt födda barn flera år att komma ifatt sina jämngamla kamrater.
Vänsterkrafterna i Sverige tycks bli allt mer dogmatiska. Det är ideologin som gäller. Verklighetens komplexitet gör dem vansinniga. Verkligheten är fienden. En verklighet där vi människor gör olika val och därför vill kunna forma våra liv på vårt sätt – inte så som socialisterna kräver.
Det är väl här någonstans jag känner den största optimismen inför valet 2010. Vänstern vill dominera och styra medborgarnas liv. Man vill öka det redan omfattande förmynderiet från statens sida. Skapa hårt styrda system genom regler och skatter, system som påminner om burar. Vänstern vill låsa in oss medborgare i deras fixa idévärld, i deras experimentverkstad.
En sådan politik står i strid med utvecklingen i tiden, där vi människor på ett privat plan kräver allt större egenmakt att forma livet efter våra egna preferenser, inte efter vad Thomas Östros och Mona Sahlin råkar tycka är bäst.
Bara Alliansen kan göra den här skarpa ideologiska skillnaden klar, är valet redan vunnet. Att Per Kågeson lämnar socialdemokratin är bara ett tidigt tecken… (Andra intressanta bloggar om politik, familjeliv, familj)