Det kan mycket väl bli så att Finland år 2012 blir medlem av Nato. Då kommer Sverige att vara omringat av Natoländer: Norge och Danmark i väst, och i öst Finland, Estland, Lettland och Littauen. Är det inte dags att öppet och förutsättningslöst börja diskutera för- och nackdelar av ett Nato-medlemskap?
Denna intressanta bakgrund ger ambassadör Mats Bergquist i SVD-Brännpunkt, Het Nato-debatt i Finland:
Alldeles före jul publicerade det finska utrikesministeriet en femtiosidig rapport om innebörden av ett medlemskap i organisationen … [V]id presentationen av rapporten kunde utrikesminister Kanerva (samlingspartiet) inte undertrycka sin allmänna sympati för ett medlemskap. Det finska utrikespolitiska institutet gav samtidigt ut en liknande rapport … I sommar kommer en större säkerhetspolitisk utredning att delges riksdagen i Helsingfors, varvid ämnet lär komma igen.
Den finska Natodebatten har så långt inte haft något riktigt genomslag i Sverige, vilket är besynnerligt. Ändå är den av största betydelse för oss. Även om ett finskt medlemskap inte är aktuellt före 2012, kan det bli så ganska snart därefter, beroende givetvis på hur det kan gå i riksdagsvalet 2011 och presidentvalet 2012.
Ja, visst borde vi i officiella utredningar kunna analysera denna fråga. Det är ännu inte tillåtet i det officiella Sverige. Nato är alltför känsligt. Men samtidigt är detta tillbakaryggande för obekväma frågor ett svaghetstecken – hur ska Sverige kunna försvara sin integritet om man inte öppet och ärligt får diskutera och analysera den föränderliga världen direkt utanför våra gränser?
Försvarspolitikerna i alla partier måste slänga sina skygglappar och se världen som den är. De kan inte fortsätta ljuga inför sig själva och svenska folket. Tillsätt, i likhet med Finland, utredningar som utvärderar ett svenskt medlemskap i Nato! (Andra intressanta bloggar om politik, Nato)