I sin SVD-kolumn skriver Elise Claeson, Nygamla värden växer i globaliseringens spår:
Marknadsundersökningsföretaget United Minds har visat att bildning och gott föräldraskap ger hög status, och att pengar på banken gör oss friskare, mer jämställda och mer företagsamma … Kristdemokraternas ungdomsförbund distanserar sig från vårdnadsbidraget och föreslår ett överförbart skatteavdrag om minst 50000 kronor per barn. Ett liknande förslag har framförts av ekonomen Anne-Marie Pålsson (m). Ute i världen anses det civiliserat att ge barnfamiljer rejäla skattelättnader. Starka familjer ger starka samhällen (och mindre stat).
I många EU-länder anses det civiliserat att inte beskatta en företagare från första intjänad euro. Livskraftiga småföretag ger livskraftiga samhällen (och diskretare stat).
Ja, istället för bidrag – alltså att staten till medborgarna ska återbetala deras egna pengar efter att häften förbrukats av byråkrati – borde hushåll och företag slippa skatter på de först intjänade inkomsterna. Jag begriper inte varför regeringen inte går vidare med jobbavdraget och successivt gör inkomster “från botten” skattefria. Bättre stimulans för arbete finns inte. Samtidigt rullas staten tillbaka, och kan koncentera sig på det den ska göra: som att upprätthålla lag och ordning på gator och torg – något staten inte längre gör. (Andra intressanta bloggar om politik)