I morse visade jag hur fel Dagens Nyheters ledarredaktion har om John McCains Irakhållning. Det finns fler aspekter att ta upp. McCain har inte bara skapat anseende bland såväl Irakförespråkande som Irakkritiska republikanska väljare. Så som arkitekten bakom den nu framgångsrika strategin är John McCain den ende framgångsrike kritikern av presidentens Irakpolitik.
Därmed kan han också gå på offensiven mot demokraternas presidentkandidater Hillary Clinton och Barack Obama. McCain talar om att de vill vifta med den vita flaggan, ge upp och förlora.
Jag sa i Axess TV i oktober att Irak kommer att bli en belastning, inte för republikanerna, utan för demokraterna om framgångarna i landet fortsätter. Då kommer de att tvingas förklara varför de förklarade kriget förlorat, när det inte var det. Demokraterna kommer då att framstå som något av landsförrädare.
Nu är vi där.
I National Review skriver Fred Schwarz om hur vänstern i Amerika – och här hemma – tolkar alla krig utifrån Vietnamkriget, Will Vietnam Cost the Democrats the White House — Again?
Vänstern lider av ett sorts Vietnam-syndrom, menar han, som gör att de per automatik tror att alla krig är förlorade. Men Vietnam har mycket lite gemensamt med dagens utveckling. Och med tanke på framgångarna i Irak, frågar han:
Vilken sida skulle du rösta för – den som vill kämpa och nå resultat eller den som vill ge upp? Domedagsstrategierna fungerar bara på väljare som tenderar att tro på att allt blir sämre, och tack och lov, de utgör en liten del av amerikanska väljarkåren …
Hopp är en kraftfull känsla, och i valet mellan en kandidat som säger vi är dömda att förlora och en som säger vi kommer att vinna, väljer de flesta den senare, särskilt om fakta talar för honom. Varför välja att känna sig som en förlorare?
Detta kommer, som det ser ut nu, att skapa en stark dynamik till förmån för John McCain och en svårare huvudvärk än vad många tycks tro för vänsterkandidaten oavsett om det blir Clinton eller Obama. (Andra intressanta bloggar om USA, Irak, McCain, Clinton, Obama)