Tusentals unga i Sverige lever i isolering, med hårda begränsningar och i förtryck. En förtryckarkulturer som följt med föräldrarna från andra länder. Det tar sig uttryck i att man slänger flickor från balkongen för att döda dem. Det är så långt från svensk kultur och värderingar man kan komma. Orsaken är att nyanlända till Sverige inte har något tryck på sig att assimileras och leva enligt svenska normer.
Dagens ledare i Göteborgs-Posten diskuterar problematiken, men är samtidigt i sig själv ett exempel på varför problematiken inte löses, Inga fler balkongflickor! Man skriver:
Balkongflickor. Så kallas de unga offer för hedersvåld som antingen tvingats att hoppa eller knuffats ut från en balkong av manliga anhöriga. Den senaste i raden kan vara den 16-åring från Malmö som föll mot döden i söndags. Nu sitter hennes bror och styvfar anhållna misstänkta för mord. Troligen handlar det om ett hedersrelaterat brott.
Och kommer fram till:
Det positiva som skett under 2000-talet är dock att problematiken dragits fram i ljuset.
Men sedan gör man problematiken till något som har med feminism att göra:
[S]amhället måste besluta att på ett generellt plan inte ge vika för uråldriga patriarkala strukturer. Till exempel bör det inte vara tillåtet att förhindra sina barn (döttrar) från att delta i skolans gymnastik- eller sexualundervisning. Alla ämnen bör vara obligatoriska för alla barn. I Frankrike är det till exempel brottsligt att hindra barnet att delta i undervisningen. Varför inte göra likadant här?
För det första handlar det inte om någon sorts genderproblematik. Samma tryck gäller ju på pojkarna. Och mödrar, mostrar och andra kvinnor deltar i förtrycket. Dessa ”hederskulturer” är utländska kulturella mönster som strider mot svenska värderingar. Ingenting av detta hör hemma här.
Det verkliga problemet är ju att de svenska etablissemangen – inklusive G-P – förtiger detta och kamoflerar det till allt annat än vad det är: människor som kommer till Sverige och vill leva här har ett ofrånkomligt ansvar – en plikt – att inte leva i strid med den kultur och de traditioner som gäller här. Det är bara om man har ambitionen att lära sig svenska språket, de svenska sociala koderna och de svenska moralreglerna som man ska stanna i det här landet. Har man inte ambitionen att assimileras då får man flytta dit där dessa är acceptabla. I Sverige komer det inte på fråga.
Om man inte har för avsikt att bli ”svenne” då har man ingenting i det här landet att göra. I världens största och mest framgångsrika invandrarland är det självklart att man bara flyttar till USA om man vill bli amerikan. Medborgarskap är där förknippat med krav på att man lär sig USA:s historia, identitet och språk.
Att flytta till Sverige är inte gratis. Man har att betala priset i form av att smälta in i och hitta vägar att bevara sin gamla identitet på ett sätt som inte strider med normerna i Sverige. Vi är alla olika, ja, till och med etniska svenskar är olika. Men normerna, moralen och lagarna ger riktlinjer och gränser för hur vi lever våra liv. Dessa regler gäller i allra högsta grad immigranter. De har inget fribrev från dessa. Att svenska etablissemang har givit intryck av att immigranter kan strunta i det som gäller i Sverige är det verkliga problemet. (Andra intressanta bloggar om politik, integration)