Eftersom 68-vänstern dominerar i etablerade institutioner som skolor och universitet, bibliotek, museer och kulturlivet i övrigt, har våra traditioner och svenska kulturella värderingar förkastats och trängts undan. Därför vänder sig allt fler människor till religionen för att bibehålla kontakten med historien.
Det skriver chefredaktören Johan Lundberg i ledaren till nya numret av tidskriften Axess. Det är tankeväckande. Han skriver (ej online än):
Jag erinrar mig en litteraturdebatt på bokmässan i Göteborg i höstas. Ensam fick jag där företräda den i sammanhanget uppenbarligen aparta åsikten att nutida kulturformer inte nödvändigtvis är bättre än äldre tiders samt att det mycket väl kan vara fruktbart att återanvända flerhundraåriga tekniker och motiv i nutidskonst. Mot detta invände några av våra mest namnkunniga poeter och litteraturkritiker förnumstigt att det inte är genom att knyta an till och bygga vidare på traditionen som kultur utvecklas utan tvärtom genom att man till varje pris bryter med det förflutna och gör uppror mot konventioner.
Själv är jag inte emot förnyelse. Men jag har alltid vänt mig mot att man ska ändra för ändradets egen skull. Jag har respekt för äldre traditioner. De äldre lösningarna ska naturligtvis ifrågasättas, men de ska inte förkastas förrän man kan ersätta dem med något bättre. Den här balansgången tycker jag är självklar, men så har det inte varit i Sverige under några årtionden. Men nu sker förändring. Lundberg skriver:
Många människor känner ett behov av kontakt med sina historiska rötter och av att se sig själv som delar i ett historiskt kontinuum. Allt fler inser att det finns ett värde i att samhället bevarar företeelser och färdigheter som utvecklats genom mångtusenåriga “trail and error”-processer. Det paradoxala under det sena 1900-talet har varit att dessa tendenser i allt mindre utsträckning kanaliserats via de institutioner som byggts upp för just dessa syften: universitet, bibliotek, grundskolor, musseer etc …
Detta hindrar inte att nya källådror öppnas. En sådan är, menar Scruton, det förnyade intresset för religion. Via religionen blir det plötsligt legitimt att åberopa historien som en grund för hur vi ska handla i nuet. Via religionen blir det legitimt att åtminstone tillfälligt fly från den nihilism som predikas med lika stor emfas från marknadsliberaler som från akademiernas Foucault-epigoner.
Ja, vi behöver sätta oss själva, vår kultur och vårt samhälle i ett sammanhang för att förstå och kunna tolka våra liv. Det är en viktig del i att kunna känna trygghet, känna sig “hemma”. Denna centrala del av trygghetsbegreppet har alla partier lämnat därhän. Det är dags att ändra på det. (Andra intressanta bloggar om politik, kultur, religion, traditioner)