Ledaren i Borås tidning tar upp en viktig aspekt på försvars- och säkerhetspolitiken som vi diskuterar alltför lite, hur alla resurser i samhället kan samverka bättre om en katastrof inträffar, Underlätta för hemvärnet:
Hoten mot samhället har förändrats på senare år. Inte många räknar längre med ett väpnat angrepp mot svenskt territorium. I dag har vi istället att förbereda oss inför översvämningar och stormar till följd av växthuseffekten och inte minst terrorattacker mot känsliga mål, mot personer eller i cyberrymden. Ett större utbrott av fågelinfluensa måste också tas med i hotbilden.
Det förändrade läget har gjort det närmast omöjligt att skilja på militära och civila hot, en åtskillnad som tidigare var enkel att göra. Vad kallas exempelvis internet-attacker mot myndigheter och samhällsinstitutioner? Som situationen ser ut idag är det alltså inte så konstigt att flera försvarspolitiker vill se ett ökat samarbete mellan polis och militär …
Hemvärnet och polisen har redan samövat inför ett sådant scenario. Hemvärnet borde dock få ett utökat mandat. Enligt rådande lagar får de inte skydda speciella objekt eller spärra av områden efter en influensa-epidemi eller ett terrorangrepp, om det inte finns ett regeringsbeslut. Detta trots att det finns runt 20.000 hemvärnsmän som har genomgått en krävande skyddsvaktsutbildning. Detta verkar onödigt krångligt och tidskrävande. Varför kan inte besluten tas på lägre nivå?
Ja, befälsgången måste bli effektivare och tydligare. Är det något vi lärt oss av tsunamin är det att ordergivning och ansvarstagande bryter samman på riksnivå i den svenska staten så fort något oväntat inträffar. Här måste befogenheter tydliggöras, delegeras och bli glasklara så att alla resurser snabbt kan sättas in när katastrofen inträffat. (Andra intressanta bloggar om politik)