Krigshjälten och senatorn John McCains presidentvalskampanj låg i ruiner för ett år sedan eftersom han då var den ende ledande politikern som talade för fler trupper till Irak, i syfte att skapa stabilitet. Demokraterna hade då nyss vunnit mellanårsvalet på löften om att dra hem trupperna. I strid mot rådande opinion lyssnade president Bush på McCain och general David Petraeus och beslutade om en motoffensiv mot terrorister och fundamentalister i Irak.
Under förra året skedde en remarkabel förbättring av situationen i Irak. Det är 2007 års största nyhet.
Och nu ger den effekt i presidentvalet. John McCain vann i New Hampshire och en stor majoritet av republikanska väljare sa i vallokalsundersökningar att de stöder motoffensiven i Irak. I nästa nummer av Weekly Standard skriver Fred Barnes, The Surge Effect:
I takt med att motoffesiven i Irak når framgång, har John McCains kampanj rest sig ur askan. Det är ingen slump, och förklaringen är enkel och kan inte missförstås. Motoffensiven är nu en mäktig kraft i amerikansk politik. Den förändrar presidentvalrörelsens dynamik …
Av uppenbara skäl är McCain den främste vinnaren på motoffensivens effekt…
Demokraternas förnekelse av att motoffensiven lyckats är politiskt farlig. Vänsterväljare må vara immuna mot framgångarna i Irak, men mittenväljarna är det inte. Om motoffensiven fortsätter att etablera stabilitet i Irak kommer oberoende väljare – som hjälpte demokraterna till seger i kongressvalet 2006 – nästan säkert att byta parti. De har inte satsat på förlust i Irak och likt de flesta amerikaner föredrar de seger.
Barnes menar att demokraterna satsar på att våldet ska återkomma, medan McCain och Bush har satsat på ett fritt och självständigt Irak. Frågan är vem som gör rätt. Själv anser jag ju det självklart att satsa på den hoppfulla lösningen, att arbeta för frihet. Hur man alls kan göra något annat övergår mitt förstånd (men så är jag inte vänster heller). (Andra intressanta bloggar om Irak,USA)