Islam mot upplysning

Somaliafödde Ayaan Hirsi Ali gör en lysande analys i New York Times när hon recenserar boken ”The Suicide of Reason” av Lee Harris, under rubriken Blind Faiths.
Författaren skriver om hur radikal islam avser att förinta västvärldens tänkande, och anklagar västvärldens ledare för att inte förstå att de är indragna i ett kamp med en motståndare som strider enligt djungelns lag – alltså inte enligt några som helst regler.
Hirsi Ali beskriver med gillande hur Lee Harris argumenterar för att islam varhelst den gör sitt inträde för alltid förändrar dessa samhällens kultur på alla nivåer, från politik till individuella livsmönster: ’Varthelst islam har spridits har en total och revolutionär förändring inträffat för dem som erövrats eller konverterat’. Harris beskriver islams imperialistiska natur och menar att jihad mindre handlar om interna strider inom muslimska samhällen och mer om en mission att omvända världen.
Harris argumenterar, skriver Hirsi Ali, att den muslimska kulturen, eftersom den styrs av djungelns lag, gör kollektivets överlevnad överordnad allt annat. Detta förklarar delvis muslimers villighet att bli ”martyrer” för den större islamska församlingen, Umma. För att hålla liv i denna solidaritet mellan muslimer spridda runt om i världen, är fanatism inte ”avvikande eller galenskap” utan en grundläggande princip inom islam. ”Muslimer är från tidiga år indoktrinerade till en skamkultur som kräver ett fanatiskt avståndstagande till allt som hotar islams överhöghet”, skriver Harris.
Särskilt pojkar uppfostras till att bli dominanta och skoningslösa, menar han. ”Muslimer gör allt i deras makt för att uppmuntra deras alpha-pojkar att bli tuffa, aggressiva och hänsynslösa.”
Så långt håller Ayaan Hirsi Ali med Harris. Men när Harris menar att väst måste svara med samma medel – att i högre grad uppfostra barn till att i kollektiv anda kunna svara på denna aggressivitet istället för att satsa på kunskap, förnuft och logik – vänder hon sig emot hans resonemang. Hirsi Ali skriver:

Upplysningens tänkare fokuserade både på individuell frihet och sekulär och begränsad statsmakt, eftersom de utgick ifrån att människan är felbar. De förstod att förnuft är mer än bara rationellt tänkande; det är också en process av trial and error, förmågan att lära sig från tidigare misstag. Upplysningen kan inte till fullo förstås utan ett starkt medvetande om just hur skör människans förnuft är. Det är därför koncept som tvivel och reflektion är centrala till all form av beslutsfattande baserat på förnuft.
Harris är pessimistisk på ett sätt som upplysningens tänkare inte var. Han intar en darwinistisk synpunkt i kampen mellan kolliderande kulturer, och kritiserar väst för dess själviskhet och han följer i Hegels fotspår när han anser att det individuella ska stå tillbaka när det kolliderar med statens intresse. Det är därför han tillskriver islamistisk fanatism sådan styrka. En kollektivistisk Umma upphöjer samhällets intresse på individernas bekostnad. Varje muslim är en slav, först till gud och sedan till kalifatet …
Harris har rätt, tror jag, om att många av västvärldens ledare känner sig fruktansvärt förvirrade inför den islamistiska världen. De är bedrövligt okunniga och ofta ovilliga att konfrontera klankulturen inom islam. Problemet är dock inte för mycket förnuft, utan för lite …
Det är inte förnuftstro som uppmanat till tribalism bland muslimska immigranter i väst. Det är vänsterns moraliska relativism, manifesterad i multikulturalism, som idealiserat segregation i enklaver som är ogenomträngliga för vetenskapligt grundad kritik.

Visst är hon vass, Ayaan Hirsi Ali. Det är med kunskap och förnuft vi i väst ska vinna över de aggressiva och våldssamma förkunnarna av den islamistiska formen av förtryck och kollektivism. Det är om vi kastar vår egen största tillgång, upplysningen, på soptippen som vi kommer att tvingas möta frihetens fiender i en våldsam urladdning. Tyvärr är det just det som skett under 2000-talet. Väst ignorerar fienden. Och försöker inte ens förstå vad som sker.
Och här har jag en mer positiv syn på kristendomen än Hirsi Ali. För att förstå islam och det moralsystem den kulturen är uppbyggt på, måste vi begripa mer om religion. Och det är genom kristendomen vi kan förstå denna nya dimenssion. Förr stod kommunism och planekonomi mot liberalism och marknadsekonomi. Då var det ekonomisk rationalitet som stod i centrum. Nu står fanatisk islam mot frihet och individualism, då kan motargument hämtas i kristen moralfilosofi.
Just detta tror jag är en förklaring till att så många liberaler tror att de är toleranta när de i själva verket går ofrihetens och förtryckets ärenden.  (Andra intressanta bloggar om )