En storm i det kultursvenska vattenglaset har uppstått sedan kulturtidskriften Mana fått sin ansökan om statsbidrag från Kulturrådet bordlagd. Skälet är tidskriftens uppenbara antisemitiska budskap. Men att ifrågasätta att staten med våra skattepengar ska stödja denna form av rasism anses djupt upprörande inom den vänster som utan att blinka vill förbjuda alla Muhammedteckningar.
Man talar om brott mot yttrandefriheten. Det visar att de inte har en susning om vad yttrandefrihet är. Yttrandefrihet är en negativ rättighet, alltså rätten att inte ställas inför rätta för sin åsikt. Yttrandefrihet ger ingen rätt till bidrag. Snarare visar det här fallet på hur tveksamt Kulturrådet är. Det borde läggas ner. Staten ska inte belöna vissa tidskrifter framför andra.
Och i Sydsvenska Dagbladet visas, i ledaren Bakom fasaden, med all önskvärd tydlighet att tidskriften Mana minst av alla förtjänar något bidrag:
I artikeln ”Bojkotta Israel” (Mana 2006:4) ges bland annat följande råd: ”Undvik att samarbeta med israeliska yrkeskollegor, förutom när det handlar om antirasistisk aktivism.” Enskilda individer skall alltså frysas ut – inte beroende på deras åsikter, inte beroende på vad de gör utan på grund av vad de är: israeler.
[Det är] vanligt förekommande att personer försöker dölja sin antisemitism bakom en Israelkritisk fasad. Ett exempel på när Israelkritik övergår i antisemitism är då Israels rätt att existera görs beroende av att landet uppfyller krav som aldrig ställs på andra stater.
Exakt. Om de krav som ställs på Israel skulle riktas mot arabstaterna skulle man tvingas uppmana till bojkott av dem alla. Men det gör man inte. Demokratin Israel ska bojkottas, men inte de stater i Mellanöstern där förtryck och diktatur råder. Bara rasism förklarar de skilda moraliska måttstockarna. (Andra intressanta bloggar om politik, Israel antirasism, rasism)