I Thailand har många exilburmeser uppmanat världssamfundet: störta regimen i Burma. Deras sabotage av hjälpinsatserna efter cyklonen som tagit tiotusentals människors liv och riskerar att döda många fler i sjukdomar och svält, är ett klart brott mot den nya tolkning av folkrätten som FN tagit till sig.
Sydsvenska Dagbladet är inne på den linjen i dagens ledare, Avlägsna juntan:
Hur skall omvärlden agera om juntageneralerna fortsätter att obstruera? Hårdare påtryckningar via Kina, som är Burmas mäktiga förtrogna, är en möjlighet. Att bara leverera nödsändningarna och låta regimens hantlangare ta hand om distributionen i hopp om att det skall fungera är en mindre önskvärd lösning.
Som en sista utväg: intervention. Men är en sådan överhuvudtaget tänkbar? Helt utesluten borde den i varje fall inte vara. Med en liten tänjning av den sedan tre år av FN antagna folkrättsliga principen ”skyldighet att skydda” kan det nog sägas föreligga ett internationellt, kollektivt ansvar för den burmesiska befolkningen.
Det borde vara en plikt att rädda miljoner människor från en galen regim som inte har någon demokratisk förankring överhuvudtaget. Precis som i Irak, Afghanistan, Kosovo och tidigare Uganda (Idi Amin) och Kambodja (Pol Pot) är det rätt att invadera länder som styrs av galningar.
Men inget kommer att ske i Burma. Efter kritiken mot Iraks befrielse är det ingen som vågar lyfta ett finger för att rädda befolkningar från brutala regimer. Irakkritikerna har gjort världen osäkerare och mindre human. (Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, FN, FN, MR, Burma, folkmord, frihet, militärjunta diktatur)