SVT direktsänder nu begravningsgudtjänsten för 10-åriga Engla Juncosa Höglund, som mördades 5 april på väg hem.
Många har upprörts över att SVT sänder en okänd persons begravning. Man kallar det exploatering och nyhetshysteri.
Men det är de anhöriga som bjudit in SVT eftersom så många runt om i landet visat sin sympati med Engla och hennes familj. Kritikerna menar att människor i sorg inte kan fatta egna beslut. Återigen ser vi hur svensk samhällsdebatt tenderar att omyndigförklara människor. Bara makthavare är begåvade nog att avgöra hur folk ska leva och vad de ska göra. Vilket trams.
De anhöriga är de som vet vad som är bäst för dem och Engla. Just nu visas en video där Engla sjöng från en scen efter det att man talat om att hennes högsta önskan var att bli artist. Här får hon nu efter döden en möjlighet att visa sin talang. Vad kan vara bättre sorgearbete? Att uppfylla en del av hennes önskan, när hon inte längre har möjlighet att göra det själv.
Religionsforskaren Anna Davidsson Bremborg skriver i Sydsvenskan, ”Gråt behöver inte vara privat”. Som så mycket annat är det bäst att i öppenhet bearbeta sorg. Att dölja, förtränga och tysta ner kanske är enklare och bekvämare på kort sikt, men för att uppnå större grad av harmoni i livet är det viktigt att bearbeta våra sorger. Jag tycker det sker med värdighet i den nu pågående begravningsgudtjänsten i Stjärnsunds kyrka. (Andra intressanta bloggar om samhälle, Engla, kristendom, begravning, SVT, sorg)