Vi vet ju från den svenska debatten att vad som helst kan stämplas som rasistiskt när den politiska korrektheten löper amok, som när glassen Nogger beskylldes för att vara uttryck för nedlåtande syn på svarta enligt någon så kallad antirasistorganisation.
Denna debatteknik är hämtad från USA, där den fortfarande frodas. I den intensiva kampanjen inom demokratiska partiet mellan Barack Obama och Hillary Clinton är dagens huvudfråga i alla samhällsprogram: använder Clintons förtäcka rasistiska budskap mot Obama?
Washington Post skriver, Bill Clinton Tries to Tamp Down ‘Fairy-Tale’ Remark About Obama, att flera svarta företädare och demokratiska politiker ser Bill Clintons yttrande om att Obama ”talar sagor” och kallat honom för ”pojken” (”kid”) är nedlåtande. Likaså anser man att Hillary Clinton nedvärderar Martin Luther King genom att påpeka att det inte räckte att marchera utan att det var president Lyndon B Johnson som drev igenom medborgarrätt i lagstiftningen.
I Meet the Press får Hillary Clinton frågor om dessa anklagelser där hon inte backar utan förnyar sina attacker på sin främste motkandidat, rapporterar Politico i Hillary Clinton attacks Barack Obama.
Clinton gör rätt. Det är något sjukt när minoritetsgrupper agerar prinsessan på ärten, och i en historisk valkampanj inte tål att bli emotsagda utan att genast gå ut beskriva sig själva som offer. Om Barack Obama inte klarar av de hårda tagen från en motståndare, då är han inte mogen att bli demokratiska partiets presidentkandidat.
Jag tror detta beteende är en förklaring till att de som främst ser sig som minoritetsföreträdare har så svårt att nå de högsta posterna, de visar att de inte kan hantera hettan i den politiska valkampen. Istället för att klaga, borde de ju kämpa hårdare för sin kandidat och visa att man är mer vuxen än motståndarna som går till angrepp. (Andra intressanta bloggar om USA, Clinton)