Det är så otroligt politiskt korrekt att försvara SFI (språkutbildning: Svenska för invandrare) och andra system som man i svensk samhällsdebatt målar i godhetens allra starkaste färger. Lika PK är det därför att kritisera regeringen för att man nu reformerar systemet (DN 18/2). Utan att ha några som helst skäl. Sydsvenska Dagbladet, till exempel, kritiserar regeringen samtidigt som man konstaterar att SFI är ett haveri, Ministrarnas frestelse:
Hur som helst lär få protestera mot att regeringen intar en tuffare attityd gentemot SFI, som genom åren fått förödande kritik. En artikel i Språktidningen med budskapet att två av tre elever inte klarar SFI inleddes med orden ”Okunniga lärare och ovilliga elever”. Inte ens professorn i svenska som andraspråk, Inger Lindberg, som är kritisk till att regeringen lägger skulden på SFI-eleverna, kunde i P1-morgon förneka utbildningens stora brister.
När alla kan konstatera att SFI-systemet fungerar dåligt borde medierna välkomna regeringens förändring. Men, nej. Det handlar om invandrare. Det som handlar om dem får inte röras. Man får inte misstänkliggöra folk som går i SFI för att medvetet kugga, för att få ett nytt år i utbildning – och tillhörande bidrag. Det är ju rasism! Det är kränkande!! Även om man riktar samma misstanke mot svenska föräldrar för att fuska med VAB-dagar (vård av sjukt barn) i samma syfte – komma åt statliga bidrag.
Det måste bli ett slut på att särbehandla invandrare som om de vore någon sorts heliga varelser som man aldrig får diskutera i samma sorts sammanhang som alla vi andra. Som om de hade någon sorts upphöjd särställning i Sverige. Invandrare ska naturligtvis ha samma plikter och skyldigheter som alla andra. De ska inte särbehandlas.
Om det fuskas med VAB ska det åtgärdas, om det fuskas med SFI ska det åtgärdas. Svårare än så borde det inte vara. (Andra intressanta bloggar om politik, integration, SFI)