Ikväll talade Centerledaren och vice statsministern inför liberala gruppen, ett nätverk som riksdagsledamöterna Annie Johansson och Fredrick Federley håller i.
Och hon var i högform. Skämtade och tog ut svängarna.
“Vi talade om maktskifte och värderingsskifte inför valet. Men maktskifte vill vi inte ha längre”, sa hon till publikens munterhet.
Med mer allvar påpekade hon att värderingsskifte är svårare än maktskifte. Att gå från sossefiering till liberalisering är en lång resa som innebär att man måste utmana invanda tankemönster — långt in i borgerliga kretsar.
Hon nämnde flera exempel, ett är politikerna själva: “Vi politiker älskar att vara producenter” (inte minst i kommun, landsting/region). Att släppa greppet om produktionen och låta den ske av entreprenörer som kan utveckla service och tjänster är något som sitter långt inne. Gillar vi dem som ifrågasätter? Nej, politiker ser ofta entreprenörer som besvärliga, eftersom de tänker nytt och vill förändra.
Arbete med regelförenklingar går trögt. Varför? Jo, varje gång ett förenklingsförslag läggs fram, ställs frågan om inte det betyder att fifflet ökar. Så ser tänkandet ut i staten idag.
Maud Olofsson beskrev hur hon använder orden för att lyfta fram värderingarna. Socialdemokraterna kallar Alliansens skattesänkningar för att “sprätta ut” pengar, som om pengarna vore statens och inte medborgarnas. I det ligger en mycket tydlig värdering. Själv försöker hon vrida värderingsperspektivet rätt och gav ett aktuellt exempel. När kraven kom på att staten borde köpa Volvo och Saab svarade Olofsson konsekvent att “skattebetalarnas pengar” inte skulle användas för att köpa bilfabriker.
På det sättet har hon gjort det tydligt att det är skattebetalarna som får betala om staten ger sig in i äventyrligheter. Hon tycker sig ha sett en ökad förståelse för att skattebetalarnas pengar inte ska användas oansvarigt och lättvindigt.
Hon lyfte fram fem värderingsprojekt som regeringen drivit igenom:
1. LOV-lagen (lagen om valfrihet inom vård och omsorg) som framför allt ger äldre ökad valfrihet. Olofsson talade passionerat för individens rätt att få välja de former av service som passar henne, snarare än ta emot kommunala standardiserade tjänster. Vi har olika behov och måste få bestämma själva! Det offentliga stödet måste respektera den enskilde och därför också olika val.
2. Hushållsnära tjänster. Det ger också ökad frihet för människor, och öppnar för en ny marknad för service.
3. Fri etableringsrätt i vården. Öppnar upp för nya lösningar som kan lyssna in och tillgodose efterfrågan hos människor. Det ger bättre kvalitet.
4. Barnomsorgspengen. Den ger större frihet att välja rätt förskola och förenklar för de föräldrar som vill ha alternativ.
5. Apoteksmonopolet avskaffas. “Vi lämnar därmed Kuba och Nordkorea bakom oss”, sa hon och syftade på de andra länder som ännu har sådant monopol.
Maud Olofsson gjorde också en härlig sågning av “Paket-Sverige”, i meningen krispaket. För statsråd på resor är en av de vanligaste frågorna: “Har du något paket med dig idag?” Om inte, anses vi misslyckade. Det är “urlätt att lura medierna med paket”, men vi har valt en svårare väg, sa hon. Istället för att smådutta med ett paket hit, och ett dit, har man en samlad strategi som nu omfattar 40 miljarder kronor. Ibland får hon kritik för att det är för lite, men ger svar på tal till kritikerna: “Om 40 miljarder är ingenting, då ska man inte ha ansvar för andras pengar.”
Det är ingen tvekan om att Maud Olofsson har den klassiskt liberala rågången mycket klar för sig: medborgarna är utgångspunkten, och staten i bästa fall ett stöd. Det står i skarp kontrast till sossefieringens ovanifrånperspektiv som vill göra människor beroende av staten. “Jag gillar inte beroende”, sa Olofsson.
På frågor hur hon ska vinna opinionens stöd för detta liberala värderingsskifte, förklarade hon hur svårt det är att i samhällsdebatten föra in värderingsfrågorna. Ta de fem reformerna ovan, de diskuteras “stycke och delt”, men inte som en helhet, som ett sammanhängande tankemönster. “Det är så mycket lättare för journalister att granska politikers kvitton än att ställa frågor om värderingar.”
Det blev många skratt och applåder från de cirka 120 åhörarna ikväll. Att bära ansvaret som vice statsminister, näringsminister och partiledare tynger inte Maud Olofsson det minsta. Tvärtom. Man får intrycket att hon just blivit varm i kläderna och älskar de utmaningar hon nu har att möta.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Centerpartiet, Maud Olofsson, frihet, liberalism, individualism, marknadsekonomi, alliansen, regeringen)