Estlands president Toomas Hendrik Ilves höll ett intressant tal vid säkerhetskonfensen i München i helgen. Han tar först upp hur Europa bör förhålla sig till Ryssland efter Georgienkriget i augusti, och sedan de problem som konflikterna om gas medför.
Ilves är sarkastiskt om hur Europa stoppar huvudet i sanden och tillämpar “filosofi som om” när det gäller Ryssland. Europas ledare vill inte erkänna att klimatet har förändrats, och där det inte alls är uteslutet att aktörer med aggression vill flytta gränser i Europa. Och han vänder sig mot ryska propåer om att säkerhetsarrangemangen i Europa måste förändras:
När min yngsta dotter var fyra år hade hon medvetet sönder en leksak därför att hon ville ha en ny och större. Om föräldrar ska acceptera detta och köpa en ny leksak är en privat fråga, men när en part medvetet bryter mot en fundamental princip i Europas säkerhetspolitiska arrangemang och sedan använder detta som argument för behovet av ny säkerhetspolitisk struktur kanske man kan förlåtas för att finna det en aning oärligt.
Kort och gott: Europa bör inte krypa för Ryssland. Instämmer helt.
Presidenten tar sedan upp gasfrågan, som ju också är en allvarlig tvistefråga:
Frågan när det gäller … Nordstream är om vi verkligen ska ställa EU:s strukturella medel till förfogande för ett projekt som fundamentalt strider mot EU:s konkurrensregler … Nyligen belade EU för andra gången Microsoft med ett vite på en miljard euro, därför att man inkluderat internetprogrammet Explorer som obligatorisk komponent när man köper Windows operativsystem …
Av nya EU-medlemmar krävdes att de skulle skilja på ägande av energileveranser och distributionsnät. Nu säger man till oss att det är en helt annan sak när ryskt statsägt företag både är gasleverantör och ägare av distributionsnät. Det är något helt annat än Microsofts olagliga paketering av operativsystem och internetprogram.
Jag håller med. Om jag köper Windows kan jag alltid välja att använda Firefox istället för Explorer. Och jag behöver faktiskt inte köpa Windows överhuvudtaget, för jag kan köpa Linux eller Macintosh som mitt operativsystem.
Men när det kommer till gas har jag inget val. Jag måste använda leverantörens distributionsnät. Det vore inget större problem , om det inte vore så att leverantören har monopol, genom ett bolag som ägs och i praktiken drivs av en icke-europeisk regering som uttryckligen slagit fast att man ser energileveranser som ett redskap i utrikespolitisken och, som händelserna i januari visade, är villigt att strypa leveranserna i maktdemonstrationer.
Vi möter följande verklighet: EU-finansiering eftersöks nu för ett projekt som till sin natur bryter mot EU:s konkurrensregler, av ett land som är berett att använda energi som ett utrikespolitiskt verktyg.
Jag måste medge att jag förut inte tänkt på att den ryska gasledningen i Östersjön, Nordstream, också är ett brott mot konkurrensreglerna. Men Toomas Ilves gör det ju helt uppenbart.
Varför överväger ändå flera EU-länder att kasta EU:s mest grundläggande principer överbord för att tillgodose Rysslands intressen? Ilves gör ett utfall, utan att nämna namn, mot förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröder som mer eller mindre är mutad för att bedriva Rysslands lobbying mot Bryssel.
Det här visar hur smutsig miljön i Bryssel är. Jag vill höra EU-kandidaterna tala om hur de ser på detta myglande, denna bredvillighet att fullständigt strunta i alla regler. Är det okej? Om inte, vad tänker man göra om man blir vald?
(Andra intressanta bloggar om politik, demokrati, EU, EU, EU-valet, EU-parlamentet, Ryssland, Estland, gas, gasledning, Östersjön, Nordstream, Gazprom)