Igår presenterade Norges förre utrikesminister Thorvald Stoltenberg sin rapport om ökat nordiskt samarbete inom utrikes- och säkerhetspolitiken. I rapporten ingår en rad konkreta förslag på hur de nordiska länderna ska hjälpa varandra, exempelvis kan svenska JAS-plan patrullera Natolandet Islands luftrum, rapporterar Svenska Dagbladet i Samarbete föreslås för att bevaka Island:
Det politiskt mest kontroversiella förslaget är att de fem nordiska länderna ska ge varandra en formell, politisk säkerhetsgaranti inför krig. Stoltenberg vill att länderna ”på ett förpliktigande sätt klargör hur de kommer att reagera om ett nordiskt land blir utsatt för ett yttre angrepp eller otillbörligt tryck”. Detta skulle inte ersätta dagens EU- eller Natoförpliktelser, utan vara tillägg till ländernas nuvarande linje, enligt Stoltenberg.
Om den här rapporten skriver Dagens Nyheter i ledaren Säkert så in i Norden:
[F]rågan är hur Sverige till sist kommer att ställa sig till Stoltenbergs förslag om en nordisk solidaritetsförklaring. Han vill helt enkelt att varje land, i förpliktande ordalag, klargör hur det kommer att agera i fall ett nordiskt land blir utsatt för ett angrepp eller för otillbörliga påtryckningar … [N]og ligger det en besvärande motsättning i att Sverige skulle ge formella garantier till en Natomedlem utan att själv vara medlem. Men i grunden ser vi väl endast ytterligare ett steg i en naturlig och nödvändig riktning …
Det råder ”bred enighet om att Sverige inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska unionen eller ett annat nordiskt land”, står att läsa i utrikesdeklarationen. ” I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas”, konstateras vidare.
Närmare en garanti än så går inte att komma utan att säga ordet. Stoltenberg skriver ordet, och han gör det i vetskap om att det är den enda rimliga slutsats som går att dra i dagens värld.
Ja, det är en paradox: eftersom miljö- och vänsterpartierna fått som de velat och svenskt försvar nedrustats i sådan omfattning det senaste årtiondet, kan varken försvarsministern eller överbefälhavaren säga något annat än att Sverige räknar med att få hjälp av andra länder om vi skulle bli attackerade.
Om Sverige räknar med solidaritet från andra, då måste naturligtvis Sverige ställa upp för andra. I dagsläget är en förpliktande förbindelse om ömsesidigt stöd vid angrepp det mest realistiska. Alternativet är en kraftig upprustning och en fördubbling av försvarsbudgeten. Det låter mindre realistiskt.
(Andra intressanta bloggar om politik, Norden, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, ÖB, Syrén, Tolfors, EU, EU, Nato, Ryssland, Danmark, Norge, Finland, Island)