I Folkbladet skriver Widar Andersson om den mest tydliga förnyelsen inom socialdemokratin ”framtidsdagar” i helgen, Kul på Monas läktare:
Helgens snackis – i vart fall bland journalisterna – var solklart läktaren bakom Mona Sahlin när hon talade på Västerås torg i lördags.
På läktaren satt ett femtiotal män och kvinnor i olika åldrar och av olika ursprung. De hängde med i talet, skrattade och applåderade och gjorde sig väldigt bra på bild.
Läktaren sades vara det första konkreta spåret av Obama i svensk kampanjpolitik. Fler partier lär hänga på.
Kul. Kampanjandet har stort behov av förnyelse. Fler människor behöver involveras.
Jag har länge undrat varför svenska partiledare och deras rådgivare verkar vara totalt omedvetna om hur viktiga bilderna är från partipolitiska event. Såväl morgon- som kvällspressen, för att inte tala om TV-reportagen, domineras ju oftast av den visionella bild som förmedlas från evenemanget som bevakas. Hur den bilden ser ut säger mycket om vilket intryck mediekonsumenten får.
I USA och Storbritannien har man sedan lång tid tagit med fotot i planeringen. Ändå låter partierna sina ledare uppträda på ett sätt som gör att bilderna ofta signalerar isolering eller trist politikersnack. Nu verkar det alltså röra på sig.
Men det är samtidigt ett fattigdomsbevis att den enda konkreta förändringen socialdemokraterna kan presentera är mer begåvad fotostrategi.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, SAP, Sahlin, mediestrategi, foto)