Vad skiljer vänsterväljarna som stöder Hillary Clinton från dem som röstar på Barack Obama? Vi har hört att män, unga och afroamerikaner föredrar Obama, medan kvinnor, äldre och latinos röstar på Clinton. Men det finns andra väljarströmmar, som att mer välavlönade, välutbildade och de som ser sig som vinnare på globaliseringen röstar på Obama, medan de som tjänar mindre, har lägre utbildning och känner sin ekonomi hotad av globaliseringen föredrar Clinton.
Den frågan diskuterar Gerard Baker i en intressant kolumn i London Times, Latte liberals v Dunkin Donut democrats.
Och det är här referensen till kaffe kommer in … Obamas supportrar är latte-vänster. Det är folk som köper Starbucks kaffe för 30 kronor koppen och som inte bara gör det som konsumenter utan som en livsstil. De har inte bara pengarna att göra så, de delar värderingar … [Obama] är en gränsöverskridande och förändrande politisk gestalt … och ses som den som kan återskapa Amerikas självförtroende och status i världen …
Clinton är kandidaten för dem som kan kallas donut-demokraterna. De har inte pengar att slösa på [franska] kaffedrinkar med eller utan mjölkskum. De köper kaffe för 5 kronor och billiga donut. För dem har valet av kaffe ingenting med värderingar att göra, utan representerar deras köpkraft … De ifrågasätter inte växthuseffekten men det är för dem viktigare att säkerställa att de kan betala nästa hyra. De föredrar inte Irakkriget men de bryr sig heller inte om Amerikas anseende i världen.
Vilken sida av vänstern – de rika och intellektuella eller arbetarklassen – kommer att få sin kandidat nominerad? Gerard Baker menar att det beror på hur central ekonomin kommer att vara i de primärval som återstår för det demokratiska partiet. Bill Clintons slogan från 1992 – ”Det är ekonomin, dumbom” – kan visa sig vara än mer träffsäker för Hillary Clinton 2008, menar Baker.
Ja, detta vore en gedigen plattform för en demokratisk presidentkandidat som borde vinna i höst, efter åtta år med ett republikanskt Vita hus. Men av de rapporter jag tar del av, får man en känsla av att Obamas fluffiga förändringsbudskap får allt mer vind i seglen för varje dag.
Ska det bli så att demokraterna – än en gång – väljer en lättviktig presidentkandidat som blir ett lätt byte för en erfaren, allmänt respekterad och tung republikansk politiker som John McCain? (Andra intressanta bloggar om USA, Clinton, Obama, McCain)