Reaktionerna, utefter temat “för lite”, på regeringens tilläggspaket till budgeten för 2009 är tröttsamt förutsägbara. Gäääääsp. Jag är övertygad om att svenska folket begriper att man inte ska tömma ladorna vid de första kristecknen, utan spara inför ännu knappare tider. Dagens Industri fångar denna uppfattning i ledaren “Efter Ingves julklapp – ett arbetsmarknadspaket” (ej online):
Det blev inte ett stimulanspaket utan ett arbetsmarkandspaket på 8,3 miljarder. Fyra partiledare tog tillfället i akt att visa upp enad styrka i krisen.
Regeringen har tack och lov stått emot de krav på omfattande utgiftsökningar och skattesänkningar som har rests och som det fortfarande ropas efter från alla upptänkliga håll. Små målinriktade åtgärder är inte lika glamoröst, men det ger fler jobb per krona. Det innebär mindre spill och gör mindre skada på sikt.
Det betyder inte att det inte kommer mer. Ekonomiskt utrymme finns. Och behoven kommer säkert att öka. Men lika klokt som det var av Riksbanken att sänka räntan rejält i ett svep och förutskicka att den nivån kan väntas bestå hela nästa år — lika klokt är det av regeringen att gå stegvis fram och se var och när insatserna kommer att behövas bäst.
Sydsvenskan tillägger i ledare med anledning av alla skrik på ökat pengaflöde från staten: “Det bästa för landet är inte detsamma som det bästa för olika särintressen.”
Samtidigt har Svenska Dagbladet en poäng när man i ledare efterlyser: “Nästa gång skulle det sitta bra med varaktiga förbättringar för företagandet i Sverige.”
Helsingborgs Dagblad sammanfattar i ledare: “Regeringen är trogen sin jobblinje. Även i kristider. [Reinfeldts] budskap är kärvt. Men inger förtroende.”
(Andra intressanta bloggar om politik, arbete, arbetslinjen, arbetsmarknad, sysselsättning, arbetslöshet, utanförskap, välfärd, tillväxt, ekonomi, företagande, bidrag, finanskrisen, stimulanspaketet, krispaketet, regeringen, alliansen, Reinfeldt, Olofsson, Björklund, Hägglund, Val 2010, moderaterna, centerpartiet, folkpartiet, kristdemokraterna)