I Barometern skriver Per Dahl, Ingen varvspolitik för banker och bilar, tack:
I ett kärvt läge är klara besked välkomna. Ett står Maud Olofsson för: vi riskerar inte skattepengar i någon Volvoaffär. Tack. I synnerhet när utmaningarna mot både statens direkta finanser och pensionssystemets reserver är så stora är det av yttersta vikt att våra folkvalda inte ger sig in på äventyrligheter.
Egentligen är det märkligt att Göran Johansson och övriga socialdemokratin inte lärt sig något av de enorma förluster staten gjorde när man på 1970-talet försökte rädda varven i Göteborg. Staten är inte bra på att driva företag, allra minst i krisbranscher. Jag begriper inte hur socialdemokratin kan undgå att ställt frågan som Nerikes Allehanda framför i ledaren, Staten ska inte ta över Saab eller Volvo:
Men det är inte genom statligt ägande som Volvo och Saab kan överleva. I värsta fall skulle vi få en våg av statliga åtaganden i stora delar av världen. Men vad händer då? Ska bilarna fortsätta spottas ut från produktionsapparaten, oavsett om någon vill köpa dem eller inte?
Nej, staten ska se till att det finns ett så gott företagarklimat som möjligt. Sänk skatterna, liberalisera arbetsrätten, minska krånglet. Det är i ett sådant klimat som livskraftiga verksamheter kan växa och anställa.
Att kasta friska pengar efter sjuka är socialismens grundidé, men den leder rakt ut över stupet.
(Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi, tillväxt, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, bidrag, Volvo, Saab, regeringenMaud Olofsson, socialdemokraterna, arbetsmarknad, finanskrisen)