När Barack Obama höll sitt segertal i Chicago tidigt i morse var det som vanligt elegant, engagerande och perfekt framfört. Sett till det sakliga innehållet var det däremot tunt, men två undantag.
Det var intressant att höra detta besked om utrikespolitiken:
Till de som vill riva och förstöra världen: Vi kommer att besegra er. Till dem som söker fred och säkerhet: Vi stöder er. Och till alla de som har undrat om Amerikas glöd fortfarande brinner: I kväll har vi bevisat ännu en gång att den sanna styrkan i vår nation inte kommer från slagkraften i våra vapen eller omfattningen på vårt välstånd, utan från den varaktiga kraften i våra idéer: demokrati, frihet, möjlighet och obevekligt hopp.
Det här har tydliga likheter med det neokonservativa perspektivet. Om han menar det återstår att se.
När det gäller inrikespolitiken sa han:
I detta land segrar vi eller faller vi som en nation, som ett folk. Låt oss motstå frestelsen att falla tillbaka i de bittra och omogna partimotsättningar som förgiftat vår politik så länge. Låt oss minnas att den förste republikanske presidenten kom från denna delstat — ledare för det parti som grundades på värderingar om egenmakt (self-reliance), individuell frihet och nationell enighet … Som Lincoln sa till en nation betydligt mer splittrat än vad den är nu: vi är inte fiender utan vänner. Även om passion kan ha skapat påfrestningar, må vi inte bryta banden av samhörighet.
Det återstår att se om Obama lever upp till detta frihetliga budskap, som inte är vad MoveOn- och Huffington-vänstern vill höra.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)