Tidskriften New Republic (som finns något till höger inom demokratiska partiet) tar nu ut segern i förskott för Barack Obama i årets presidentval, The race is over:
Valet är avgjort. John McCains kandidatur är i lika hög grad ett offer för Wall Street som konkursfärdiga Lehman Brothers eller Merill. Likt dessa en gång energiska institutioner var kollapsen för McCains kampanj förbluffande snabb. Ena minuten ett respekterat varumärke. I nästa en aktör som skriker ut ett budskap som alla kan se förebådar förfall.
Denna glädje grundar sig uteslutande på opinionsmätningar. Dels på nationell nivå som visar att Obama leder över McCain med i snitt 6 procent, dels mätningar i jämna delstater där Obama leder med enstaka procentenheter.
Jag skulle först vilja göra ett tekniskt/matematiskt påpeka att felmarginalen är omkring +-3 procentenheter i dessa mätningar. När Obama leder med 6, kan det alltså betyda att McCain har fler röster.
Sedan skulle jag vilja hänvisa till beprövad erfarenhet, något vänstern ofta glömmer. Minns vallokalundersökningen i valet 2004. Där vann John Kerry. I verkliga valet vann George W Bush. Man kom fram till att republikanska väljare var mer ovilliga att tala med opinionsinstitutens personal, och därför var det statistiska underlaget värdelöst.
Jag tror denna statistiska fälla är ännu större i det här valet. Inte så mycket därför att Obama är svart, utan därför att Obama har kändisskapets aura omkring sig i det offentliga samtalet. Att rösta emot stjärnan är något man kanske inte vill tala högt om, innan man upptäcker att det var rätt många som gjorde det. Opinionsmätningarna underblåser Obamas kändisstatus.
Men att i vallokalen ge sin röst på att en kändis, snarare än en erfaren politisk ledare som McCain, ska leda landet från Vita huset och kontrollera landets kärnvapen, är en helt annan fråga. Jag tror alltså att en inte obetydlig andel av dem som svarar Obama till opinionsinstituten, ett svar som saknar konsekvens, kan komma att ändra sig i vallokalen, när det blir allvar och det val man gör har konsekvenser för landet och världen.
Visst kommer en del att rösta utifrån ras. När det gäller att rösta på någon med samma hudfärg som man själv har, är det ingen tvekan om att den svarta befolkningsgruppen kommer att ha den högsta benägenheten att göra det. Ska detta kallas rasism? Inte nödvändigtvis. Men om medierna anser att det är vit rasism om åtta procent av vita väljare röstar efter hudfärg, vad ska man då kalla det om 90 procent av svarta väljare röstar efter hudfärg?
Det jag vill ha sagt är att opinionsmätningarna fram till nu har varit indikatorer på vartåt vinden blåser. Men ju närmare valdagen vi kommer desto mindre pålitliga blir de.
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)