Utanför etablissemangen är Donald Trumps ställning stark. Varför tänkte jag rapportera här i bloggen, eftersom inga medier ens försöker förstå väljarkåren som är Trumps bas och skäl till att han bor i Vita huset.
Låt oss börja i Ohio, med lokaltidningen Times-Gazette, som är en av få tidningar i USA som på ledarplats gav sitt stöd till Trump i förra årets valrörelse. Nyligen gjorde man en utvärdering, We took major heat for backing Trump; here’s what we think now. I södra Ohio fick Trump 75 procent av rösterna. Tidningen skriver nu:
Intressant nog betraktar inte de konservativa väljare jag talar med Donald Trump som en av dem. Man ser Trump mer som en oberoende politiker som kampanjade under republikanska partiets flagga.
Och för det mesta håller de fortfarande på honom. De uppskattar budskapet om ”Amerika först”, inte därför att de är isolationister utan därför att de anser att USA och dess medborgare borde vara regeringens första prioritet.
Republikanska väljare ger inte, så som denna blogg tidigare konstaterat, Trump skulden för att hans löften om sjukvårdsreform, skattesänkningar, murbygge mot Mexiko och skärpta inreseregler från Mellanöstern inte kunnat infrias. Det är etablissemanget som stoppar honom.
Väljarna gillar också Trumps arga utspel på Twitter. Times-Gazette förklarar varför:
Folk här, en jordbruksbygd med modesta inkomster och få större företag, är vana att tala klartext. (plain-spoken). De gillar inte politiker som lindar in sina budskap så att de inte säger någonting för att inte gå emot någon.
Trots starkt negativa medier, håller folk fast vid Trump.
Wall Street Journal citerar Ohio-tidningen och konstaterar i Would Trump Voters Choose Him Again?
Men ändå, trots att presidenten har hög nivå på andelen väljare som inte stöder honom har amerikanerna blivit mer optimistiska. Sedan installationen i januari har andelen som anser att landet går i rätt riktning ökat medan de som anser att landet går åt fel håll minskat. Det verkar som om väljarna inte känner särskilt mycket för Trump som person, men de gillar resultatet av hans politik.
Här har vi en grundläggande skillnad mellan kollektiva partival och personval. Folk kan rösta på en person de inte känner för, men som de tror eller vet kommer att nå resultat. I valet av person kan man göra den distinktionen mellan känslor och intellekt. I partival är det svårare att göra denna skillnad, och det är därför så många röstar på partier som gör precis tvärtemot det väljarna vet är det rätta. Partival är mer image än resultat. Och det ligger en fara i det. När väljarna till slut inser att den förda partipolitiken leder över stupet, är det försent att ändra sig.
Men varför är amerikaner mer optimistiska med Trump? (Något bloggen skrivit om tidigare här)
Den världsberömde feministen Camille Paglia ger tydliga svar i ett samtal med Weekly Standard, Camille Paglia On Trump, Democrats, Transgenderism. Även om hon stödde Bernie Sanders, röstade på De Grönas presidentkandidat Jill Stein och hoppas på ny kvinnlig presidentkandidat för demokraterna i valet 2020, är hon tydlig om att Donald Trump levererar vad väljarna vill ha.
Först konstaterar hon att hon inte ser mer kaos i Vita huset än under Bill Clintons eller Barack Obamas första halvår:
Trump verkar metodiskt fullfölja sina kampanjlöften, särskilt om ekonomi och avreglering … Många högutbildade, övre-medelklass-demokrater betraktar sig som exemplariska när det kommer till medkänsla (compassion), och ändå stämplar de fördomsfullt Trumpväljare som okunniga, känslokalla hatmånglare. Dessa eliter är fyllda av subjektiva känslor och formlösa meta-teoretiska abstraktioner, formulerade med förfinat språk. Men Trump är till professionen en byggare som är van vid stål och betong i en objektiv värld där kommunikationen ofta är rak och brysk med rötterna i den förmoderna arbetarklassens vardag.
Sedan citerar Camille Paglia ett långt stycke ur det tal som Donald Trump höll för Kommunikationsdepartementet på temat avreglering för byggsektorn. Här en bit av Trumps tal:
Allt för länge har Amerika lagt hundratals miljarder dollar för att bygga upp andra länder samtidigt som vi låtit vårt eget land, landet vi älskar, och dess infrastruktur förfalla. Vi har bristfälliga broar, underdimensionerade vägar och fallfärdiga dammar. Våra hamnar är i fara. Järnvägarna hopplöst föråldrade …
Istället för att investera i vårt land har Washington under årtionden skapat allt mer omfattande regelverk, lagar och byråkrati. Det tog bara fyra år att bygga Golden Gate-bron, fem år att bygga Hoover-dammen och mindre än ett år att bygga Empire State Building. Men idag kan det ta 10 år eller mer att bara få de tillstånd som krävs för att bygga ett större infrastrukturprojekt.
Trump lever i verkligheten. Det ser väljarna. Allt medan journalister och etablerade politiker drunknar i ord, retorik och hånfullheter, konstaterar Paglia.
Just så.
Utopisterna med sitt högtravande moraliserande utan att åstadkomma ett jota, börjar bli genomskådade av väljarna.
Med demokrati kan vi kasta ut de självgoda oduglingar som alltför länge fått ockupera politiken i västvärlden.