Sveriges Radios lördagsintervju är ofta intressant, särskilt när programledaren och intervjuaren är Monica Saarinen. Som idag, då Miljöpartiets avgående partisekreterare Anders Wallner ställdes mot väggen med no-nonsensfrågor, med krav på svar på frågor om hur MP ska lösa krisen.
Det blev ett rappt samtal där Saarinen pressade på utan att avbryta politikern som fick lägga ut texten. Uppdraget för MP-toppen Anders Wallner var ju omöjligt från början: han skulle försvara Gustav Fridolin och Åsa Romson, trots alla deras tabbar, missgrepp och omdömeslöshet.
Men Wallner klarade intervjun förvånansvärt bra. När man lyssnar börjar man undra varför inte han är språkrör istället för de två som ständigt gör bort sig. Svaren var väl inte särskilt originella men han levererade dem med en pondus som inget av språkrören har.
Jag vet att Wallner varit med och formulerat partiets valstrategi inför senaste valet, ett upplägg som nu innebär att MP-ministrarna får äta upp orealistiska löften, om och om igen. Men alla begår misstag och Wallner är knappast den mest skyldige. Av intervjun framgår att Wallner lärt sig något av storhetsvansinnet och verkar förstå vad som behövs. Den sortens reflektion är inte helt vanlig i partier vid makten. Just den hållningen är det som kan rädda partiet kvar i riksdagen, en hållning som är motsatsen till Fridolins kaxiga tondövhet. Så varför är han inte med i diskussionerna om nya språkrör?