Jag log när jag lyssnade på radions Studio Ett igår. Ett inslag handlade om att vi var och en i allt högre grad bara tar del av åsikter från dem vars åsikter vi redan delar. Därmed avstår man från att lyssna på andras åsikter, Lätt att det blir internt och att man sluter sig inne i sina kluster:
Internets sökfunktioner blir allt mer avancerade och samtidigt som det blivit enklare att hitta exakt det vi söker så varnar flera forskare för att nätet riskerar att skapa en slags digital åsiktsbubbla, att vi bara får bekräftelse på de åsikter vi redan har.
Ja, detta gäller ju inte oss som inte är vänster. Varje gång vi bläddrar i en tidning, sätter på radion eller TV:n får vi del av ett åsiktskluster som ligger mellan extremvänstern och vänstern. Jag delar så gott som aldrig den världsbild journalisterna presenterar. Skälet är att borgerliga perspektiv aldrig är utgångspunkten i journalistiskt arbete. När borgerliga och konservativa perspektiv överhuvudtaget existerar i journalisters hjärnor är det som slagpåse, skurk eller orsak till något problem man rapporterar om.
Ett bevis på den grova vinkligen och starka klustertänkandet är att dessa medier ihärdigt hävdar att de är balanserade och sakliga. Det är så absurt att man bara kan skratta åt det. De som påstår något sådant finns så djupt i vänsterns kluster att man inte ser att det finns andra värderingar än deras egna. Man är som fisken som inte ser det vatten man simmar i.