Den som följer denna blogg blir inte överraskad över det brittiska valresultatet. Jag har alltid gillat det brittiska (och amerikanska) valsystemet med enmansvalkretsar — något vi hade i Sverige fram till 1909.
Det brittiska valsystemet har visat sig fungera, trots mycket starka splittringstendenser i partilandskapet. I alla andra valsystem hade kaos uppstått, som i det svenska efter höstens val. I Storbritannien finns nu en majoritet i parlamentet för det största partiet. David Cameron kan regera vidare, utan kompromisser och decemberöverenskommelser.
Journalistkåren är i chock. De talade som i trans om att Labour gjorde valspurt och skulle vinna. I denna blogg skrevs att britterna inte brukar vara särskilt lockade av ogenomtänkta nymodigheter. Och att valsystemet ändå är konstruerat för att få fram en vinnare.
Bloggen fick rätt. Valsystemet fungerar trots komplexa opinionsströmmar. Och de konservativa får egen majoritet.
Segern för David Cameron är närmast total. Det som fattas är den starka majoritet som Margaret Thatcher och Tony Blair uppnådde. Cameron får nöja sig med en liten majoritet. Men ingen företrädare har varit utsatt för attacker från så många olika håll samtidigt.
Daily Telegraph skriver, “Detta val var en triumf för liberala Tories, inte för hård högerprofil. De nyvalda ledamöterna bör notera: Camerons avsiktliga liberala konservatism misslyckades inte igår.” Detta som en varning till de hårdföra EU-kritikerna.
David Cameron har lagt fast en smart politik i den känsliga EU-frågan: en folkomröstning ska hållas 2017 om det brittiska medlemskapet. Innan dess ska regeringen försöka förhandla fram en ny inriktning på EU som är så aptitlig att väljarna kan rösta för fortsatt medlemskap.
Cameron är den ende statsmannen som inte bara säger att EU har enorma systemfel, utan dessutom har en strategi för hur detta ska åtgärdas. De som kritiserar Camerons upplägg har inte lagt fram några egna förslag på bättre tillvägagångssätt för att åtgärda bristerna.
Cameron har stärkt sina kort genom valsegern. Nu behöver han stöd av fler EU-länder för att få en förändring tillstånd i det stackars Europa. Låt oss hoppas att andra etablerade politiker vågar backa upp honom lika väl som brittiska väljare gjorde igår.