Feminister i medierna ondgör sig gruvligt över att inte kvinnliga fotbollsspelare har samma villkor som männen. Men varför är det så? Svaret är givet; för all idrott gäller att mängden pengar beror på hur stort publikintresset är. Mängder med män ställer upp för klubbfotbollen och herrlandslaget. Arenorna och sportbarerna fylls, liksom TVsofforna.
Hur är det då med kvinnornas stöd för damlandslaget? Uruselt. Helsingborgs Dagblad rapporterar att det inte var många i sportbaren Pitchers i onsdags:
– Nej, det var femton stycken varav några turister. Alla var män.
Även tittarsiffrorna visade att män, äldre män, de vita medelålders män som feministerna alltid hatar, i högre utsträckning än kvinnor tittade på damfotboll i TV i veckan.
Jag är så trött på mediefeministerna som lyfter fram idiotiska twitterkommentarer med intelligensbefriade tillmälen (som horor etc) som på inget sätt representerar någon annan än de privatpersoner som skrivit dem. Dynga finns överallt och om allt.
Däremot kommer damfotbollen aldrig att blir stor om den kvinnliga publiken fortsätter att utebli. DET är damfotbollens stora hämsko. Kvinnorna sviker!
Feministerna borde titta sig själv i spegeln. Där har de damfotbollens stora problem. Istället för att klaga på männen borde de se till att gå på damfotbollens matcher och se dem i betaltvkanaler. Då kommer uppsvinget.
Men jag är inte förvånad. Feminister har fått börsbolagsstyrelserna på hjärnan. Några hundra deltidsuppdrag är viktigare än att lyfta vård- och omsorgssektorn där så många kvinnor sliter hårt. Nej, istället trampar man på den mjuka sektorn genom att vara emot privata alternativ och mot mer privata vårdförsäkringar som innebär att mer pengar hamnar i sektorn. Det som krävs för att löner och status ska kunna höjas.
Feminismen har fått det mesta om bakhuvudet.