En av de största amerikanska tidningarna, USA Today, har kartlagt den starkt växande politiska rörelse som kommit att gå under benämningen “Tea Party”, efter Bostonbornas revolt 1773 mot brittiska skatter. En revolt som ledde till självständighet.
För oss svenskar är det svårt att förstå att medborgare kan sluta upp på spontana politiska aktiviteter och gå på möten, utan att behöva bli medlem, utan central organisation, utan ledare. Amerikaner ser sig som MEDborgare, medan svenskar ser sig som statens undersåtar — om jag hårddrar lite.
USA Today beskriver Tea Party-rörelsen som en organisk aktivism, en sinnesstämning, What is the Tea Party? A growing state of mind:
Fenomenet “Tea Party” är mindre en klassisk politisk rörelse än en frustrerad sinnesstämning. Ett och ett halvt år efter det att Tea Party-aktivismen såg dagens ljus säger tre av tio amerikaner i en Gallupmätning att de är Tea Party-supporters. […]
“De står för allt jag söker — lägre skatter, mindre stat… alla de rätta sakerna”, säger en svarande. “Vad vi behöver göra är att knuffa teet över relingen, och det är vad Tea Party kommer att göra”, säger bussföraren Dale Jackson, 37.
Vänstermedier och demokratiska politiker har försökt stämpla ut Tea Party som en extremistisk och rasistisk proteströrelse, men USA Todays Gallup visar att en av fyra bland hispanic-, asiat- och afroamerikaner stöder Tea Party-upproret mot etablissemangen.
När det gäller illegala invandrare och orsaken till svartas högre arbetslöshet visar Gallup att Tea Party-sympatisörerna inte ligger utanför mainstream. “På Tea Party-mötena sprids inga radikala budskap, där deltar vanligt folk”, säger småföretagaren Tim Brazil, 54.
Harvardhistorikern Jill Lepore kommer i höst ut med en bok om rörelsen, och hon säger att det handlar om “En rörelse som är emot idén om partier”. Hon liknar mentaliteten med antislaveriaktivismen (abolitionism) som startade på 1830-talet. Det handlar om hur man ser på samhället i stort. Den gången om människovärdet, nu handlar det om synen på statens roll.
Det som fått Tea Party att växa så snabbt är enligt USA Today den nye presidentens politik:
Obamas ambitiösa agenda — den mest statsaktivistiska av någon demokratisk president sedan Lyndon Johnson för nästan 50 år sedan — har skapat en backlash. Inte ens halvvägs igenom första mandatperioden har han pumpat in skattemedel i General Motors och Chrysler, antagit stimulanspaket på 862 miljarder dollar, utökat sjukvårdssystemet och föreslagit nya regleringar av finansmarknaderna.
Inom åtta månader efter hans installation som president sa en majoritet av amerikaner att hans politik leder till för stor expansion av statens makt.
Men vad kan Tea Party åstadkomma, om den är en löst sammansatt, spontan aktivism utan ledarskap och utan ett gemensamt program? Det återstår att se. Inom republikanerna har Tea Partyaktivister fällt flera etablerade kandidater som ersatts med outsiders. Om dessa ickeetablerade republikanska kandidater vinner mot demokratiska motståndare i höstens val, då har Tea Partyrörelsen börjat förändra villkoren, miljön och klimatet för dem som vill bli politiker. Det är i så fall en mycket stark maktposition.
Tea Party är för lägre skatter, mindre stat, mot illegal invandring och för frihandel. Men hur står det till med utrikespolitiken i stort? I en annan artikel i USA Today skriver Lionel Beehner vid Truman-tankesmedja att utrikespolitiken i huvudsak varit frånvarande i Tea Party-sammanhang, Another Tea Party enigma: foreign policy.
Det finns isolationistiska tendenser, menar han. Många inom Tea Partyrörelsen vill inte att USA ska agera världspolis. Trupperna borde dras tillbaka, om inte annat av ekonomiska skäl. Det är dyrt för skattebetalarna att hålla trupper på marken överallt i världen.
Här har alltså Tea Party vissa likheter med Lars Ohly och Vänsterpartiet, som ju tvingat Socialdemokraterna att kräva stängda USA-baser runt om i världen.
Problemet är att om den enda “polis” som finns på internationella arenan drar sig tillbaka, uppstår total anarki, vilket i sin tur sannolikt leder till att flera nya krig startar. De neokonservativa har den insikten att världens starkaste supermakt, hur mycket den än skulle vilja, inte kan låta bli att ingripa.
Den som har resurserna har också ansvaret, har Charles Krauthammer skrivit. Ett solidariskt ansvar att förhindra blodbad. Att plocka hem trupperna, istället för att som George W Bush gjorde, använda dem för att sprida frihet och demokrati, är att ge sitt OK för ökat förtryck i världen.
Här delar jag alltså inte det som beskrivs som huvudfåran i Tea Partyrörelsen. Staten ska begränsas. Ja. Men till statens absoluta huvuduppgifter tillhör att upprätthålla ordningen genom våldsmonopol. Först och främst inom landets gränser. Men om man är supermakt, också internationellt.
Rätten till frihet är universell och gäller irakier och afghaner lika mycket som svenskar och amerikaner. Denna rätt tillhör de negativa rättigheter som är fundamentet för ett liberalt samhälle. Om man överger rätten att slippa förtryck, då har man givit upp allt.
(Andra intressanta bloggar om USA, Vita huset, Barack Obama, USA-valet, politik, republikanerna, demokraterna, Tea Party)