Vänsterledaren Lars Ohly har just hållit sitt tal i Almedalen. Kan summeras så här:
Rätten till heltid
Rätten till bostad
Rätten till oinskränkt sjukvård
Rätten till fri kollektivtrafik
Rätten till tätare turer
Rätten till högre löner
Rätten till rättvisa löner
Rätten till bättre hemtjänst
Rätten till högre studiestöd
Vem är egentligen emot det här? Likt barnen inför julafton kan vi önska oss vad som helst. Frågan är ju vad som är realistiskt. Och framförallt: vilket är allt det goda som Ohly är beredd att prioritera bort för att uppnå det goda han nämnde? 5-åriga barn på julafton behöver inte prioritera bort — men vuxna människor, från 5-åringens föräldrar till politiker, måste prioritera och därmed avstå från annat gott som man också vill ha.
Vänsterpartiet hade i en kampanj för några år sedan ett barn i barnvagn som symbol. Den var en mycket passande symbol för Lars Ohlys tal: vänsterpartisterna pekar på allt de vill ha, just som barn.
Men Sverige behöver vuxna politiker som inte bara talar om vad de vill göra, utan också hur de tänker betala och vad de väljer bort. Det gör inte Vänsterpartiet.
(Andra intressanta bloggar om politik, Almedalen, Almedalsveckan, Visby, Gotland, Val 2010, rödgröna, Lars Ohly, Vänsterpartiet)