Som jag skrev i bloggen direkt efter SVT:s Uppdrag granskning, Kriminologerna gör gärningsmän till offer, så har samhället som applåderade den dömde killen gjort det som svensk kriminalpolitik och en samlad kriminologkår vill: man ska tycka mest synd om förrövaren. Ingen svensk tidning har naturligtvis tagit upp den aspekten. Istället ger man en ny politisk korrekt vinkling: den feministiska. Samhället håller på mannen, oavsett vad som hänt.
Men glöm inte att medierna gjorde Annika Östberg till något av hjälte inför hennes hemkomst till Sverige (hennes foto publicerades exempelvis jämte Dawit Isaak, fängslad demokratikämpe). Hon är medskyldig till två mord — på män. Inte brydde sig medierna om de anhöriga till de mördade, inte ett skvatt. Där agerade medierna exakt på samma sätt som Bjästa, även om förrövaren den gången var kvinna och offren var män.
Den feministiska vinklingen är alltså bluff och båg. Det är i Sverige häftigt med våldsverkare och de som kommer i dess väg är bara gnälliga och otidsenliga när de kräver att våldsverkare ska straffas.
I Örnsköldsviks Allehanda skrivs, Det fruktansvärda sveket:
När jag såg Bjästaskolans rektor med tom blick stirra in i kameran och gång på gång misslyckas med att förklara hur en skola inte kan ta ställning för ett barn som våldtagits i skolans lokaler, då steg ilskan hos mig och säkert alla andra som såg programmet.
Ja, i den relativiserade värld kriminologin skapar är det den enda logiska slutpunkten. Moral är ju bannlyst, och då kan man inte ha någon annan strategi än att vara “neutral” mellan våldsverkare och brottsoffer.
Göteborgs-Posten skriver, Var är civilkuraget?
Självklart bör det för lärare och fritidsledare inte vara ett dugg svårt att ta ställning mot en dömd våldtäktsman.
Till skolans (och i princip alla andra vuxnas) uppdrag hör att vara goda förebilder och markera gränsen mellan rätt och fel för våra unga. Om man inte klarar av det har man inget i ungdomars närvaro att göra.
Men den politiskt korrekta hållningen är att inte döma gärningsmannen. De som tar ställning för brottsoffer betraktas i medierna som “pöbel” och “lynchmobb”. Därför har de vuxna i Bjästa bara gjort det medierna kräver av dem, kramat om den dömde och avvisat brottsoffrets rätt till upprättelse.
Arbetarbladet i Gävle skriver, Schyssta killen:
Det som hände i Bjästa är inte undantaget. Det handlar bara om en kollektiv, svensk, inställning till våldtäkten i koncentrerad form.
Sant, men inte enbart om våldtäkt utan om all våldsbrottslighet. Och det är så kriminologerna anser att det ska vara. Fokus i omtanke ska ligga på gärningsmän, inte på offer.
Det här fallet är inte ett dugg svårt att förstå. Allt har skett logiskt och enligt det som predikas i samhällsdebatten varje dag.
DN,2,3, SvD,2, AB,2,3. (Andra intressanta bloggar om politik, kriminologi, Bjästa, kriminalitet, brott, våld, våldtäkt, polis, kriminalpolitik, lag o rätt, moral, straff, fängelse, rättsskipning)