Journalistkåren och nyhetsredaktionerna är oförmögna att rapportera korrekt från andra sidan Atlanten. Man lider av ett kollektivt Vietnamsyndrom som gör att allt om Amerika genomsyras av djupt förakt.
Låt mig ge ett exempel, och avgör sedan själv.
I DN idag skriver reportern Lennart Pehrson:
Tonläget bland en del av Barack Obamas högerbelackare har blivit mycket gällt, ibland närmast hatiskt. […] Det är många som vill se honom misslyckas.
För drygt fyra år sedan skrev samme Pehrson i samma tidning:
Mot bakgrund av fallande opinionssiffror har president Bush […] Även i de egna republikanska leden hörs ett mummel som visar att det finns en oro för att gå in i nästa års kongressval med en impopulär Irakkonflikt runt halsen.
När kritik i amerikansk debatt riktades mot president Bush kallas han “impopulär”, när kritik riktas mot president Obama är den plötsligt “hatsisk”. Det som för Bush framställs som legitimt, “fallande opinionssiffror”, blir något obehagligt när Obama drabbas av samma opinionsfall: man “vill se honom misslyckas”.
Varför beskrev inte DN vänsterkritiken mot Bush som hatisk? Man gjorde ju till och med en film där Bush mördades — och filmen applåderades och fick priser på vänsterintellektuellas olika filmgalor. Det kan man kalla hat.
Svenska utrikesredaktioner gör bort sig om de tror att folk inte genomskådar detta partiska och vilseledande agerande. Vi nyhetskonsumenter har nu tillgång till hela världens medier och behöver inte lyssna till de svenska! Vi vet hur falsk rapporteringen om Amerika är.
Snart kommer svenskar att lita lika lite på mediernas rapportering som polacker, balter och ryssar förr litade på Pravda och annan officiella kommunistisk nyhetsförmedling. Det vill säga inte alls.
Och det finns bara en förlorare: den svenska mediebranschen.
Man gräver sin egen grav. Osaklighet straffar sig när mediekonsumenter kan välja vilka redaktioner man följer och vilka man skiter i.
Det borde vara hur enkelt som helst att rätta till detta. Släpp Vietnam! Släpp vänsternojan i Amerikabevakningen.
Jag uppfattar att flertalet av de journalister som bevakar — och bevakat — Moskva och Östeuropa, både förr och nu, har en saklig och informativ syn på sin roll. Man rapporterar det som händer, utan att ge de styrande en välvillig eller dogmatiskt kritisk inramning. Fakta får tala för sig själv.
Det kommer att gå illa för svenska medier om de inte snart lär sig göra detsamma om Amerika.
(Läsare tipsar mig om ett annat exempel på det som här kallar Vietnamsyndromet: i Aftonbladet, men deras speciella syn på omvärlden har vi ju sett andra exempel på nyligen, så hur måga tar den tidningens rapportering på allvar längre?)
Se mer: Media gör skillnad på folk och folk
(Andra intressanta bloggar om media, medier, mediekritik, journalistik, propaganda, Barack Obama USA, demonstranter, protester, opinion)