Rädda Barnens pressansvarige Kristina Granqvist önskar replik på bloggens inlägg om fattigdom, ‘Relativ’ fattigdom leder fel. Rädda Barnen har utmålat mer än var tionde barn — i Sverige — som fattigt. Här är repliken:
”Man vågar inte prata om det och istället säger, nä jag tycker inte om att åka skidor.”
Detta citat kommer från en elev i årskurs nio i Uppsala som inte kan följa med på en friluftsdag med skolan för att hans föräldrar inte har råd med liftkort och uthyrning av skidor. Han väljer hellre att ljuga istället för att säga som det är. Det är alldeles för jobbigt att berätta att man inte ha råd.
Rädda Barnen undrar om Dick Erixon anser att det är fel att vi uppmärksammar dessa barns problem vars grund är dåliga ekonomiska resurser i förhållande till barnets klasskamraters ekonomi. Barn som till exempel inte kan följa med på skolutflykter eller friluftsdagar för att föräldrarna inte har råd att betala. Om det är ett hån mot de som verkligen är fattiga, att vi i Sverige uppmärksammar dessa barn?
Att de svenska ”fattiga barnen” inte är fattiga i relation till barn ute i världen som inte har mat för dagen, det kan vi instämma i. Men barn som lever som fattiga i Sverige ska inte jämföras med barn i andra länder utan med andra barn i Sverige.
Rädda Barnen utgår från barnkonventionen som är grunden för allt Rädda Barnens arbete vid vår definition av barnfattigdom i Sverige. I barnkonventionen slås det fast att varje barn har rätt till en skälig levnadsstandard som ska ställas i relation till den normala levnadsstandarden som barnet lever i.
Ja, kära nån. I Sovjetunionens konstitution stod det att alla har rätt till allt. Blir världen bättre därför att man formulerar en massa floskler för att slå blå dunster i folk?
Jag har naturligtvis ingenting emot att alla barn bleve miljonärer!
Men detta sätt att bedriva politik, att utmåla stora grupper som fattiga och att staten på något sätt ska rätta till det här genom att höja skatterna och omfördela, utgår från en kommunistisk tankefigur. Och vi vet vad den politiken leder till: ALLA blir fattiga!
De barn i familjer som har mindre än snittet i inkomst har det naturligtvis inte lätt. Jag är själv uppvuxen under sådana villkor. Men det finns två invändningar att göra: det viktigaste för barn är inte materiella prylar, utan att de har vuxna som älskar dem, bryr sig om dem och uppfostrar dem.
Vore det inte bättre om Rädda Barnen fokuserade på hur ensamma barn har blivit i vår tid, då familjelivet hånas och föräldrar hellre fokuserar på sig själva i yrkeslivet än tar hand om sina barn? Vore det inte bättre om Rädda Barnen slog larm om hur unga lämnas vind för våg, utan att någon vuxen bryr sig om dem.
Vore det inte läge för Rädda Barnen att slå ett slag för familjen och den gemenskap som barn har rätt att kräva, utan att vuxna har betalt för att bry sig om?
Den andra invändningen jag har är att unga kan arbeta ihop egna inkomster. Förr kunde man sälja jultidningar, dela ut morgontidningar och reklam. Jag vet inte om arbetsmarknaden satt stopp för det nu, men det var så man som tonåring kunde skaffa sig lite egna pengar på 1970-talet.
Skälet till att jag reagerar så starkt mot att stämpla folk som fattiga, är att bakom det ordet finns ett offertänkande. De som inte har pengar är stackars, stackars offer som ingenting klarar annat än att ta emot allmosor. Hela den tankebilden gör mig rasande. Den utgår nämligen ifrån att människor utan pengar är svaga och värdelösa. De ska tas omhand ungefär som bortsprungna hundar. Vilket människovärde reflekteras då?!
Jag tycker Rädda Barnens beteende stämmer in på det jag i en skrift kallat Svaghetens moral (ladda gärna hem skriften därifrån).
Så — istället för att stämpla folk som fattiga och mindre förmögna att ta ansvar, borde Rädda Barnen och andra se till att det blir lättare att tjäna pengar. Arbetsrätten skapar trösklar, murar, för dem som vill göra rätt för sig. Hellre än att arbeta ska man vara i socialtjänstens klor.
Visst finns det många barn som lever i missbrukarhem eller där föräldrar är sjuka och oförmögna på annat sätt. Men då är det ju dessa orsaker som ska bearbetas. Och det sker inte genom att stämpla barn som fattiga.
(Andra intressanta bloggar om politik, fattiga, fattigdom, pengar, rättvisa, entreprenörskap, arbetsmoral, svaghetens moral,ekonomi, bidrag, bidragskultur)