Dagens Nyheters politiske redaktör Henrik Brors menar att partiet har “dubbla ansikten” (artikel ej online):
[Partiledningen] vill ge budskapet till väljarna att M nu vill utveckla arbetslinjen till att även gälla svaga och funktionshindrade. Samtidigt ockuperas närmast talarstolen av nyliberala Moderatungdomar som kräver att anställningsskyddet ska slopas för att gynna de “flitiga unga” på de svagas och äldres bekostnad.
Detta är ju en vulgär analys i Lars Ohly-stil. Att påstå att dagens anställningsskydd gynnar svaga och funktionshindrade är ju fullständigt galet. Arbetsrätten gynnar dem med redan stark förankring på arbetsmarknaden. Unga, handikappade och invandrare står inte mot varandra utan missgynnas alla av nuvarande regler. Men Henrik Brors skeva verklighetsuppfattning visar hur djupt S-propagandan sitter i svensk debatt. Han fortsätter:
När [partiledningen] talar om att M i första hand ska sänka skatterna för låg- och medelinkomsttagare driver partistämman igenom att den särksilda skatten för höginkomsttagare ska avskaffas, om än oklart när.
Sänka skatt är det ena ansiktet. Och sänka skatt är det andra ansiktet. Visst. Två ansikten!
Skämt åsido. Att ha olika uppfattningar om takten i skattesänkningarna kan nog partistrateger leva med.
Och snarare än att dessa olika meningar bland aktiva moderater skulle hota trovärdigheten, menar jag det är mycket viktigt för moderata kärnväljare att höra att deras “gamla” uppfattningar fortfarande lever inom partiet.
Jag skulle vilja gå så långt som till att säga att den radikala oppositionen mot partiledningen på Moderatstämman är ett nödvändigt salt för att inte göra Moderaterna helt identitetslösa i den förnyelsestrategi som partiledningen dragit upp.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Moderaterna, Fredrik Reinfeldt, folkhemmet, Föregångslandet Sverige, Alliansen, regeringen)